Azure

Vad det är

Azure, eller Microsoft Azure med fullständigt namn, är en katalog av
datorkraft som hyrs ut från Microsofts egna datacenter: virtuella
maskiner, lagringskonton, hanterade databaser, drift av containrar,
privata nätverk och verktygen för att sköta dem, betalt efter
användning. Microsoft sålde det som Windows Azure fram till april
2014, då det fick sitt nuvarande namn.

Varje begäran om att hantera Azure-resurser, vare sig det är ett
klick i portalen, ett kommando i Azure CLI eller PowerShell, ett
anrop via ett SDK eller en mall, kommer in genom samma ytterdörr:
Azure Resource Manager, som autentiserar och auktoriserar den och
lämnar den vidare till den tjänst som gör arbetet. En virtuell
maskin, en databasserver och en DNS-zon är alla resurser i dess
mening, var och en med ett id, en typ och en uppsättning egenskaper.

Resurserna ordnas i en hierarki med fyra nivåer. Varje resurs hör
till exakt en resursgrupp (resource group), en mapp avsedd för
sådant som driftsätts, uppdateras och tas bort tillsammans; att ta
bort gruppen tar bort allt i den. Resursgrupper ligger inuti en
prenumeration (subscription), som på en gång är en enhet för
fakturering och en gräns för åtkomst och kvoter. Prenumerationer
samlas i hanteringsgrupper (management groups), som kan nästlas i
upp till sex nivåer och som alla leder upp till en enda
rothanteringsgrupp för katalogen. Rolltilldelningar, policyer och
budgetar som sätts på en nivå når allt under den.

Över hela hierarkin ligger identiteten. En organisations användare,
grupper och applikationer finns i en klientorganisation (tenant) i
Microsoft Entra ID, den katalog som Microsoft kallade Azure Active
Directory fram till 2023, och varje prenumeration i Azure litar på
exakt en sådan klientorganisation för att logga in människor och
avgöra vad de får göra.

Varför det spelar roll

De flesta team som kör i Azure kom dit via något de redan hade. Ett
företag vars personal loggar in i Microsoft 365 har redan sina
människor i en klientorganisation i Entra, och en prenumeration som
litar på den klientorganisationen kan ge samma konton åtkomst till
servrar och databaser utan en andra användarkatalog att underhålla.
För en leverantör avgörs valet av Azure därför mindre av
funktionstabeller än av var kundens identiteter och data redan
finns.

Hierarkin är det andra skälet, eftersom styrningen bor i den.
Microsofts vägledning om att organisera resurser rekommenderar
separata prenumerationer för utveckling, test och produktion, så att
miljöerna inte kan växa fast i beroenden av varandra och var och en
kan bära sina egna policyer och sin egen rad på fakturan. Azure
Policy upprätthåller sedan husreglerna på den nivå där en policy
tilldelas. Den kan neka en ändring, t.ex. en resurs som skapas i en
region som organisationen inte använder, eller logga den så att
någon kan granska den, och Microsoft råder att en ny policy först
körs i granskningsläge innan den får blockera något.

Det tredje skälet är att Azure kan beskrivas i stället för att
klickas fram. Resource Manager tar emot deklarativa mallar, skrivna
i JSON eller i Bicep, och räknar själv ut vad som ska skapas eller
ändras. Mallarna är idempotenta: att köra samma mall två gånger ger
samma resultat, och Azure lagrar tillståndet för det som
driftsattes, så det finns ingen separat tillståndsfil att ta hand
om. En infrastruktur som skrivs på det sättet kan granskas som en
pull request, byggas upp igen efter en dålig dag och kopieras till
en ny miljö genom att parametrarna ändras, vilket är det främsta
skyddet mot en Azure-uppsättning som bara en person förstår.

Så ser det ut i praktiken

Enligt sidan om teknikstacken arbetar företaget i Google Cloud och
AWS, med Azure där kunden redan finns. Två uppdrag i portfolion
visar Azure-arbetet från båda ändar.

På infrastruktursidan, i rollen som DevOps-ingenjör, skrevs tre
Azure-miljöer ned som kod, alla ur samma Bicep-mallar: api och www
som Azure Container Apps i en hanterad miljö, en PostgreSQL Flexible
Server, Redis för cachning, Front Door med en WAF-policy längst fram
och ett VNet, en NSG och privat DNS under alltihop, med Log
Analytics inkopplat för diagnostik och containeravbildningar som
hämtas från projektets Azure Container Registry. Mallarna är
parametriserade, så en ny miljö eller en ändring av en befintlig är
en pull request. Avvikelser slutade vara ett mysterium, för
sanningskällan är koden, och att få upp infrastrukturen eller
återställa den handlar om att tillämpa mallarna i stället för att
minnas vad som klickades fram förra gången.

På releasesidan, i rollen som Site Reliability Engineer, ägdes
driftsättningen till Azure från början till slut. Releaser följer en
fast väg, utveckling, sedan staging, sedan produktion, i stället för
att någon pushar direkt till en skarp miljö. CI/CD-pipelinen bygger
avbildningarna och levererar dem, och mallarna i Bicep ser till att
målinfrastrukturen är densamma i varje miljö. Den konfiguration som
är specifik för varje Azure-miljö förvaras åtskild från
hemligheterna, så samma byggda artefakt förs vidare genom varje
miljö och plockar upp rätt inställningar där den hamnar, utan några
manuella ad hoc-driftsättningar inblandade.

Var det går fel

De dyra misstagen i Azure brukar ha samma form: ett glapp mellan det
som någon tror att Azure gjorde, eller tillät, och det som Resource
Manager faktiskt gjorde.

En malldriftsättning lämnar saker kvar och lägger tillbaka andra.
Resource Manager driftsätter som standard i inkrementellt läge. I
det läget lämnas en resurs som finns i resursgruppen men saknas i
mallen orörd, så att ta bort en databas ur mallfilen lämnar servern
igång, och den fortsätter att faktureras. Samma läge tillämpar varje
egenskap på nytt hos varje resurs som det driftsätter igen, och en
egenskap som mallen utelämnar återställs till sitt standardvärde. En
inställning som någon ändrade i portalen skrivs därför över vid
nästa rutinmässiga release. Förhandsgranskningen what-if kan varna
för båda, men Microsoft påpekar att dess utdata kan innehålla brus,
falska positiva bland vilka en verklig ändring är lätt att missa.
Mallen bör ange varje värde som skiljer sig från standard, och en
deployment stack, som kopplar loss eller tar bort de resurser som
faller ur en mall, tar hand om det som blir kvar.

Alla miljöer delar en prenumeration. Det är det snabbaste sättet att
komma i gång: en prenumeration, en resursgrupp per miljö och breda
roller som tilldelas högst upp så att ingen blir blockerad.
Produktion och test delar då rolltilldelningar, policyer, kvoter och
en enda faktura, och ett skript som riktas mot testgruppen körs med
rättigheter som också når produktion. Separata prenumerationer under
en hanteringsgrupp ger varje miljö sin egen åtkomst, sina egna
regler och sina egna kostnader.

En katalogadministratör tas för en resursadministratör. Roller i
Microsoft Entra, t.ex. Global Administrator, styr katalogen:
användare, grupper, lösenord och domäner. Roller i Azure RBAC, t.ex.
Owner och Contributor, styr resurser. Som standard når ingen av
uppsättningarna in i den andra. En Global Administrator kan slå om
en växel som ger kontot rollen User Access Administrator på rotnivå,
vilket låter det se varje resurs och tilldela åtkomst i varje
prenumeration i klientorganisationen. Växeln finns för att återfå
åtkomsten till en prenumeration, och Microsofts vägledning är att ta
bort den förhöjda åtkomsten när arbetet är klart. Lämnas den på
plats är det ett katalogkonto som kan ge sig självt vilken resurs
som helst.

En containerapp somnar aldrig. Azure Container Apps kan skala de
flesta applikationer till noll repliker när ingenting anropar dem,
vilket är en del av lockelsen för små tjänster. Applikationer som
skalar på CPU- eller minnesbelastning är undantaget och kan inte
skala till noll. En app som har fått en CPU-regel håller minst en
replik igång genom varje lugn natt, så en tjänst som valdes för att
den skulle vila billigt bör skala på HTTP-trafik eller någon annan
händelsekälla.

Läs mer

  * Azure documentation — Microsofts register över guider,
snabbstarter och referenser för varje tjänst i Azure.

  * What is Azure Resource Manager? — lagret som
hanteringsbegäranden passerar, och hur resursgrupper bör avgränsas.

  * Organize your Azure resources — Cloud Adoption Framework om
hanteringsgrupper, prenumerationer och resursgrupper.

  * Deployment modes — vad inkrementellt läge lämnar igång och vilka
egenskaper en ny driftsättning återställer.

  * Deployment stacks — att hantera en malls resurser som en enhet,
även de som har tagits bort ur den.

  * Azure roles and Microsoft Entra roles — var katalogroller
slutar, var resursroller börjar och hur förhöjd åtkomst förenar dem.

hDen här sidan på webben	URL:https://engineer.company/sv/glossary/azure/	engineer.company	70
