{"canonical_url":"https://engineer.company/sv/glossary/cache/","content_markdown":"# Cache\n\n## Vad det är\n\nEn cache, på svenska ibland cacheminne eller mellanlager, är ett lager som\nhåller kopior av data nära den som läser dem, så att en upprepad läsning\nbesvaras från kopian i stället för från den långsammare plats där datan\negentligen bor. En enskild post i den kallas cachepost, och datan i posten är en\ncachad kopia.\n\nEn cache är aldrig sanningskällan. Filen, raden eller serversvaret som den\nkopierar förblir det som gäller, och varje post kan kastas och hämtas på nytt.\nDet skiljer en cache från en replik, som replikeringen med flit håller komplett\noch i takt, och från en buffert, som håller data under transport som kanske inte\nfinns någon annanstans ännu. Sidcachen i Linux är både och: den behåller fildata\nsom har lästs och tar emot skrivningar först, och markerar de sidorna som\nsmutsiga tills de har nått disken.\n\nMellan användare och data staplas cachelagren på varandra. Systemkärnans\nsidcache (page cache) ligger under varje fil ett program läser. PostgreSQL har\nen egen pool av sidor, `shared_buffers`, ovanpå den. En webbläsare sparar\nHTTP-svar i en privat cache för en person, medan ett CDN eller en omvänd proxy\nhåller en delad cache för många. Ett skript på en sida kan lägga svar i Cache\nStorage genom en service worker, skilt från webbläsarens HTTP-cache. Och en\napplikation kan spara värden som den har räknat fram i ett nyckel-värdelager som\nRedis.\n\nOrden är desamma i varje lager. En läsning som hittar sin post är en träff; en\nsom inte gör det är en miss och fortsätter till ursprunget. Andelen läsningar\nsom träffar är träffkvoten. Varje post hittas med sin nyckel, som för en\nHTTP-cache åtminstone består av anropsmetoden och URL:en. Ett fullt lager kastar\nut poster för att få plats, på engelska eviction, och dess utkastningspolicy\navgör vilka som får gå. Den vanligaste är LRU, least recently used: den post som\nanvänts längst tillbaka åker ut först.\n\n## Varför det spelar roll\n\nEn cache är oftast den billigaste fart ett system kan köpa, billigare än ny\nhårdvara eller ett nytt databasschema. Notan kommer i form av minne, av kopior\npå ställen som är svåra att nå och av kopior som slutar vara sanna. Tre beslut\nom lagret avgör det mesta av den.\n\nDet första är var cachen sitter. Ju närmare läsaren kopian ligger, desto mer\nsparar den: en kopia i webbläsaren slipper både nätverket och servern. Den\nligger också längre från ägaren. En Redis-instans kan tömmas med ett enda\nkommando, men en kopia i en besökares telefon ligger kvar under de regler som\nskickades med den.\n\nDet andra är storleken, eftersom minne som ges till en cache tas från något\nannat. PostgreSQL-dokumentationen anger att standardvärdet för `shared_buffers`\nvanligtvis är 128 MB. På en dedikerad server med 1 GB minne eller mer föreslår\nden att börja på 25 %, och eftersom PostgreSQL också förlitar sig på\noperativsystemets cache skriver den att mer än 40 % sannolikt inte fungerar\nbättre än en mindre mängd. Två cachelager delar på en maskin.\n\nDet tredje är vem som delar lagret. RFC 9111 skiljer mellan en privat cache, för\nen användare, och en delad cache som lagrar svar för att återanvändas av fler än\nen. Ett personligt svar i ett delat lager är precis hur en persons sida når en\nannan, och därför får en delad cache inte återanvända svaret på ett anrop som\nbar en `Authorization`-header, om inte svaret uttryckligen tillåter det.\n\nUr alla tre följer en regel: en cache ska gå att tömma utan risk. Om data går\nförlorade när den töms har den blivit en databas utan en databas garantier. Hur\nlänge en post är tillräckligt färsk för att serveras, och vad som tar bort den i\nförtid, hör till cachning, själva praktiken. Lagrets eget jobb är att hålla\nkopior, hitta dem via nyckeln och lämna ifrån sig utrymme när det blir trångt.\n\n## Så ser det ut i praktiken\n\nFrån systemkärnan via applikationen till besökarens egen enhet ligger\ncachen här i tre lager.\n\nDet första är systemkärnans sidcache. En värd på 464 MB som kör en forge och en webbserver har [ett dödmansgrepp som larmar genom att tystna](/sv/portfolio/built-dead-mans-switch-host-monitoring/): var femtonde minut, med slumpmässig förskjutning, mäter ett skript tillgängligt minne och ledigt diskutrymme och pingar en extern tjänst bara så länge båda ligger över sina tröskelvärden. Tillgängligt är rätt mått, eftersom det lediga minnet på en frisk Linux-maskin ligger nära noll när kärnan använder outnyttjat minne som cache. Skriptet läste rätt kolumn, men sex variabelnamn runt omkring sa ”free”. Den som litade på de namnen mot ett tröskelvärde på tio procent skulle se tolv megabyte ledigt på 464 MB, döma ut kontrollen som trasig och göra en ändring på ett tecken. Kvar blir ett larm som löser ut hela tiden och tystas inom en vecka. Namngivningen har sedan dess rättats.\n\nDet andra är en applikationscache framför en databas.\n[Anteckningen om att optimera databasen innan du shardar den](/sv/notes/optimise-before-you-shard/)\nsätter en sådan framför en slutförsäljning. När varje enhet av en vara är\nreserverad kan databasen säga när den tidigaste reservationen löper ut, tio\nminuter efter att den gjordes, och anteckningen cachar ”fullt reserverad” med\nexakt den utgångstiden. Fram till dess är det cachen och inte databasen som\navvisar besökarna. En reservation som släpps i förtid, genom ett nekat kort\neller en övergiven varukorg, tar bort cacheposten, så att enheten genast är till\nsalu igen. Cachen får säga nej; bara databasen säljer, genom en villkorad\n`UPDATE`. En inaktuell post kan kosta en försäljning i några sekunder men kan\naldrig sälja en enhet två gånger.\n\nDet tredje är besökarens egen enhet, där webbplatsen inte skapar något skriptstyrt lager.\n[Sidan om kakor](/sv/cookies/) säger att webbplatsen varken använder IndexedDB eller Cache Storage\neller installerar en service worker. Webbläsaren kan fortfarande behålla svar i sin vanliga HTTP-cache,\nsom är skild från en offlinekopia som webbplatsen själv hanterar.\n\n## Var det går fel\n\n**Efter en omstart tar ursprunget varje läsning på en gång.** En kall cache\nmissar på allt, så en driftsättning, en omstart av cachen eller en failover\nskickar hela läslasten till databasen. Ett system som klarade sig bara för att\nde flesta läsningar var träffar kan falla ihop innan cachen har fyllts igen.\nDimensionera ursprunget för missvägen, värm upp cachen innan den tar trafik och\nsläpp tillbaka trafiken stegvis. PostgreSQL har `pg_prewarm` för just\nbuffertcachen, och tillägget kan spara vad de delade buffertarna innehöll och\nläsa tillbaka det efter en omstart.\n\n**Cachen växer tills maskinen får slut på minne.** Redis sätter som standard\ningen minnesgräns på 64-bitarssystem, så en instans som används som cache växer\nmed sin nyckelrymd tills operativsystemet griper in. Sätt en gräns och en policy\nsamtidigt. Under `noeviction` svarar en full instans med ett fel på kommandon\nsom skulle cacha ny data, vilket passar ett lager som ska behålla allt och\növerraskar ett som är tänkt att glömma. Redis-dokumentationen kallar\n`allkeys-lru` ett bra standardval när det inte finns något skäl att föredra ett\nannat:\n\n```text\nmaxmemory 256mb\nmaxmemory-policy allkeys-lru\n```\n\n**En besökare får en sida på fel språk.** Nyckeln utelämnar något som värdet\nberor på. En sida som renderats på danska lagras enbart under sin URL, och nästa\nläsare får danska oavsett vilket språk den läsaren bad om. Bygg nyckeln av varje\nindatavärde som ändrar resultatet, som språk, valuta eller roll. För HTTP-cachar\nanger svarshuvudet `Vary` vilka anropshuvuden som hör till nyckeln, och RFC 9111\nlåter en cache återanvända ett lagrat svar bara när de huvudena stämmer, eller\nefter att svaret har validerats på nytt.\n\n**Den installerade appen fortsätter att köra gammal kod.** Poster i Cache\nStorage har inget eget utgångsdatum och överlever en uppdatering av service\nworker-skriptet. Filer som ändrats under samma cachenamn fortsätter att serveras\nfrån de gamla kopiorna, och en cache som får nytt namn vid varje release utan\nstädning lämnar ytterligare en kvar på enheten varje gång. Ge varje cache ett\nversionsnummer i namnet, som Service Workers-specifikationen rekommenderar, och\nradera alla äldre så snart den nya workern har tagit över.\n\n## Läs mer\n\n- [RFC 9111: HTTP Caching](https://www.rfc-editor.org/rfc/rfc9111) —\n  IETF-standarden för privata och delade HTTP-cachar, deras nycklar och vilka svar en\n  delad cache ska låta bli att återanvända.\n- [Linux kernel: memory management concepts](https://docs.kernel.org/admin-guide/mm/concepts.html)\n  — hur sidcachen håller fildata i minnet och varför dess sidor räknas som\n  möjliga att återta.\n- [PostgreSQL: Resource Consumption](https://www.postgresql.org/docs/current/runtime-config-resource.html)\n  — `shared_buffers`, dess vanliga standardvärde och råd om dimensionering som\n  räknar med operativsystemets cache.\n- [Service Workers](https://www.w3.org/TR/service-workers/) — W3C:s\n  specifikation av Cache Storage och av hur den skiljer sig från webbläsarens\n  HTTP-cache.\n- [Redis: Key eviction](https://redis.io/docs/latest/develop/reference/eviction/)\n  — `maxmemory` och vad en full cache gör under varje utkastningspolicy.\n\n\u003chttps://engineer.company/sv/glossary/cache/\u003e\n","date_modified":"2026-11-12T05:34:23Z","description":"Var cachar sitter mellan systemkärnan och webbläsaren, hur mycket minne de ska få, vem som delar dem och fyra sätt som ett cachelager lurar sin ägare.","formats":{"gemtext":"https://engineer.company/sv/glossary/cache/index.gmi","gopher":"https://engineer.company/sv/glossary/cache/gophermap","html":"https://engineer.company/sv/glossary/cache/","json":"https://engineer.company/sv/glossary/cache/index.json","markdown":"https://engineer.company/sv/glossary/cache/index.md","pdf":"https://engineer.company/sv/glossary/cache/index.pdf"},"kind":"page","language":"sv","title":"Vad är en cache?","url":"https://engineer.company/sv/glossary/cache/","version":1}