{"canonical_url":"https://engineer.company/sv/glossary/file-system/","content_markdown":"# filsystem\n\n## Vad det är\n\nEtt filsystem är den del av en dator som förvandlar en disk, som på egen hand bara lagrar numrerade\nblock av byte, till namngivna filer ordnade i kataloger. På engelska skrivs det både file system i\ntvå ord och filesystem i ett, och det är den senare formen som Linuxkärnans dokumentation oftast\nanvänder. POSIX, standarden som Unixliknande system följer, definierar i 2024 års utgåva ett\nfilsystem som en samling filer tillsammans med vissa av deras attribut. Samma definition tillägger\natt filsystemet ger ett namnutrymme för filernas serienummer, de nummer som entydigt identifierar\nvarje fil inom det filsystem den ligger i.\n\nResten följer av ytterligare några definitioner i standarden. En fil är ett objekt som går att\nskriva till, läsa från eller både och, med attribut som åtkomsträttigheter och typ: vanlig fil,\nkatalog, symbolisk länk, FIFO, socket eller tecken- eller blockspecialfil. En katalog är en fil som\nbestår av katalogposter, och två poster i samma katalog kan inte ha samma namn. En katalogpost, som\nPOSIX också kallar en hård länk, knyter ett filnamn till en fil, och flera poster kan peka på samma\nfil. Namnet och själva filen är alltså två skilda saker. På Linux kallas posten för själva filen en\ninod, som GNU-manualen för df beskriver som platsen där filens ägare, åtkomsträttigheter,\ntidsstämplar och placering i filsystemet står, medan namnen finns i katalogerna som pekar på den.\n\nEtt Unixliknande system visar alla sina filsystem som ett enda träd av namn. Det första står för\nrotkatalogen, och vart och ett av de övriga hängs på en katalog i trädet, dess monteringspunkt\n(mount point), varefter sökvägarna under den katalogen hör till filsystemet som monterats där. Inne\ni Linuxkärnan sitter Virtual File System, VFS, mellan programmen och de många filsystem kärnan\nstöder. Kärnans dokumentation beskriver det, som också kallas Virtual Filesystem Switch, som lagret\nsom ger programmen deras gränssnitt mot filsystemen och låter olika implementationer finnas sida\nvid sida. Ett program anropar `open(2)`, `stat(2)`, `read(2)` eller `write(2)`, och VFS slår upp\nsökvägen och lämnar över arbetet till det filsystem som har filen: ext4 på en diskpartition, till\nexempel, eller ett pseudofilsystem vars inoder bara finns i minnet. Vilka typer den körande kärnan\nhar registrerat står i `/proc/filesystems`.\n\n## Varför det spelar roll\n\nNästan allt som en server ska minnas efter nästa omstart ligger i ett filsystem: databasernas\ndatafiler, loggarna, uppladdade dokument, konfigurationen. Om de klarar ett strömavbrott, en full\ndisk eller en disk som håller på att ge upp avgörs till stor del av val som gjordes när filsystemet\nskapades och monterades, och en del av de valen går inte att ändra i efterhand.\n\nSkapandet låser kapaciteten i två valutor. Block rymmer innehållet i filerna, och inoder rymmer\nsjälva filerna. mke2fs, verktyget som skapar filsystem av typen ext2, ext3 och ext4, skapar en inod\nför varje visst antal byte utrymme, och manualen varnar för att det här förhållandet mellan byte\noch inoder inte går att ändra när filsystemet väl finns. En volym kan därför få slut på plats för\nnya filer medan det fortfarande finns plats för deras innehåll, och det överraskar alla som bara\nhåller ögonen på hur många procent av utrymmet som används.\n\nMonteringen avgör vad en krasch kostar. ext4 för en journal, och dokumentationen beskriver tre\ndatalägen. Standardläget, `data=ordered`, tvingar ut fildata till själva filsystemet innan\nmetadata som hänvisar till dem skrivs till journalen. `data=writeback` släpper den ordningen, och\ndokumentationen varnar för att läget efter en oren avstängning kan lämna gamla data synliga i filer\nsom nyligen skrivits. `data=journal` skickar även data genom journalen; det läget är utfasat\n(deprecated), och stödet ska enligt planen tas bort i januari 2028. Flaggan `errors=` bestämmer vad\nfilsystemet gör när det hittar ett fel i sig självt: monterar om sig skrivskyddat, fortsätter, eller\nfår kärnan att stanna maskinen med panik.\n\nRäddning hänger också på det. När ett filsystem är skadat kan filernas innehåll fortfarande ligga\nkvar på disken medan strukturen som ger dem namn är trasig, och det är där dataräddning arbetar.\nPortföljsidan om\n[dataräddning ur minneskort, hårddiskar och diskarrayer](/sv/portfolio/recovered-data-from-sd-cards-hdds-ssds-and-raid/)\nberättar att varje medium går sönder på sitt eget vis och kräver sin egen metod för att ge ifrån sig\ndet som finns kvar, och att filsystemen på Mac har egna särdrag. Det som räknades var\ndärför att välja rätt angreppssätt för just det medium som låg på bordet, snarare än att lita på en\nenda teknik.\n\n## Så ser det ut i praktiken\n\nTa en ny partition, `/dev/sdb1`, som ska rymma en tjänsts data under `/srv/data`. Att skapa ett\next4-filsystem på den och montera det för hand kräver tre kommandon:\n\n```sh\nmke2fs -t ext4 -L data /dev/sdb1\nmkdir -p /srv/data\nmount -t ext4 /dev/sdb1 /srv/data\n```\n\n`-t ext4` anger typen, som i kärnans egen ext4-dokumentation, och `-L` ger filsystemet en etikett\n(label), som mke2fs begränsar till 16 byte. Allt annat kommer från standardvärdena; i\nkonfigurationen som följer med e2fsprogs tar till exempel varje inod 256 byte. Två `df`-kommandon\nvisar sedan de två sorternas kapacitet:\n\n```sh\ndf -hT /srv/data\ndf -i /srv/data\n```\n\nDet första visar filsystemets typ och använda och lediga block i enheter byggda på potenser av\n1 024 (`-H` skulle använda potenser av 1 000). Det andra räknar inoder i stället för block: hur\nmånga som finns, hur många som är använda och lediga, och hur många procent som används.\n\nEn montering för hand håller bara till nästa omstart. För att göra den beständig får filsystemet en\nrad i `/etc/fstab`, filen som mount, umount och fsck läser i tur och ordning:\n\n```text\nLABEL=data  /srv/data  ext4  defaults,nofail  0  2\n```\n\nDet första fältet anger filsystemet med dess etikett i stället för som `/dev/sdb1`. Manualen för\nfstab rekommenderar `LABEL=` eller `UUID=` där, eftersom enhetsnamn ofta följer den ordning som\nhårdvaran råkade upptäckas i och kan ändras när diskar läggs till eller tas bort. `defaults` betyder\nvanligen läsning och skrivning plus kärnans övriga standardval, och `nofail` får mount att avstå\nfrån att rapportera ett fel om enheten inte finns. Det femte fältet läses av dump(8), och 0 håller\nfilsystemet utanför. Det sjätte ger fsck ordningen för kontroller vid uppstart: 1 för\nrotfilsystemet, 2 för de övriga och 0 för ingen. På ett system som körs av systemd rekommenderar\nmanualen `systemctl daemon-reload` efter en ändring. `mount -a` monterar därefter varje rad som\ninte är märkt `noauto`, så att ett fel i den nya raden syns medan någon fortfarande sitter vid\ntangentbordet.\n\nAtt hålla ett filsystem igång betyder också att hålla koll på utrymmet. Portföljsidan om [värdövervakning med dödmansgrepp](/sv/portfolio/built-dead-mans-switch-host-monitoring/) nämner en disk som blir full som det ena av två realistiska sätt som en maskin på 464 MB med en forge och en webbserver kan gå under på. Det andra är att minnet tar slut, och inget av dem säger ifrån självmant. Svaret där är ett litet skript på en timer, var kvart med slumpmässig förskjutning, som mäter ledigt diskutrymme och tillgängligt minne och bara hör av sig utåt så länge båda håller sig över sina gränser, så att tystnaden blir larmet. En kontroll av det slaget kan lika gärna läsa inodkolumnen från `df -i` som utrymmeskolumnen, för vilken som helst av dem kan nå taket först.\n\n## Var det går fel\n\nDe flesta problem med filsystem visar sig som en full disk, en maskin som inte vill montera det den\nmonterade i går, eller data som saknas efter en krasch, och mycket av det går att spåra tillbaka\ntill en inställning som ingen tittade på när filsystemet skapades.\n\n**Disken är full fast det finns plats.** Varje fil behöver en inod, och mke2fs skapar ett fast antal\nav dem när filsystemet skapas. En volym med miljontals små filer kan göra slut på alla inoder medan\n`df -h` fortfarande visar ledigt utrymme, och från den stunden går det inte att skapa en enda ny\nfil. Lösningen är att hålla koll på `df -i` vid sidan av `df -h` och, för en volym som är tänkt för\nmånga små filer, att ange förhållandet med `-i` eller antalet med `-N` när mke2fs körs, eftersom\nförhållandet inte går att ändra efteråt. Ändras filsystemets storlek behålls förhållandet, och\nantalet inoder följer med.\n\n**En kontroll körs på ett monterat filsystem.** Manualen för e2fsck säger att det i allmänhet inte\när säkert att köra den på ett monterat filsystem. Det enda undantaget är `-n`, som öppnar\nfilsystemet skrivskyddat och svarar nej på alla frågor, och även då är resultaten den skriver ut\ninte giltiga medan filsystemet är monterat. Frågar e2fsck om den ska fortsätta på ett monterat\nfilsystem är manualens svar nej. Lösningen är att avmontera först, eller, för rotfilsystemet, att\nlåta kontrollen köras vid uppstart, vilket är vad det sjätte fältet i fstab ordnar.\n\n**”Skrivskyddat” skriver till disken.** Att montera ext4 med `ro` stoppar inte skrivningen:\ndokumentationen påpekar att journalen spelas upp igen, och att partitionen därmed skrivs till även\nnär den är monterad skrivskyddat. Det spelar störst roll på en disk som ska räddas, där varje\nskrivning kan träffa något som fortfarande behövs. Flaggorna `ro,noload` hindrar skrivningen, men\nsamma sida gör priset tydligt: efter en oren avmontering blir filsystemet kvar med inkonsekvenser\nnär uppspelningen hoppas över. Lösningen för en disk vars innehåll betyder mer än dess drifttid är\natt montera den med `ro,noload`, kopiera ut det som behövs och behandla det som läses som möjligen\ninkonsekvent.\n\n**En disk byter namn.** En rad som monterar `/dev/sdb1` monterar det som kärnan kallar `/dev/sdb1`\ni dag, och fstab-manualen varnar för att det kan ändras när diskar läggs till eller tas bort. Då\nkan en ny disk monteras där den gamla hör hemma, eller den gamla saknas vid uppstart. Lösningen är\n`LABEL=` eller `UUID=` i första fältet, med etiketter satta av `mke2fs -L` eller senare av ett\nverktyg som `e2label`.\n\n**Strömmen går mellan skrivning och disk.** Som standard skriver ext4 sin journal var femte sekund,\nså ett strömavbrott kan kosta de senaste fem sekundernas ändringar i metadata, medan journalen\nhåller själva filsystemet oskadat. Fildata kan gå längre tillbaka: med fördröjd allokering börjar\nutskrivningen först efter intervallet som är satt i `/proc/sys/vm/dirty_expire_centisecs`.\nDokumentationen kallar program som ersätter filer utan `fsync()` för trasiga, och ext4:s\nstandardval `auto_da_alloc` känner igen de två vanliga mönstren, att skriva en ny fil och byta namn\npå den över den gamla eller att korta en fil och skriva om den, för att undvika filer som kommer\ntillbaka tomma efter en krasch. Lösningen är att rätta programmet som skriver filen: det ska anropa\n`fsync()` innan någon får veta att data är sparade, i stället för att luta sig mot det\nskyddsnätet.\n\n**Tidsstämplarna tar slut 2038.** Manualen för mke2fs säger att filsystem med inoder på 128 byte\ninte stöder tidsstämplar efter den 19 januari 2038, medan inoder på 256 byte eller mer stöder\nutökade tidsstämplar. Nya filsystem får 256 byte som standard, men ett gammalt filsystem, eller ett\nsom skapats med `-I 128`, kan fortfarande ha den lilla storleken. Lösningen är att hitta de\nfilsystemen innan datumet gör det; ext4-dokumentationen visar `tune2fs -I 256` konvertera ett\nfilsystem som skapats med inoder på 128 byte.\n\n## Läs mer\n\n- [Definitions, POSIX.1-2024 (The Open Group Base Specifications Issue 8)](https://pubs.opengroup.org/onlinepubs/9799919799/basedefs/V1_chap03.html#tag_03_153)\n  — definitionerna av filsystem, fil, katalog, hård länk och monteringspunkt.\n- [Overview of the Linux Virtual File System](https://docs.kernel.org/filesystems/vfs.html)\n  — hur kärnans VFS slår upp en sökväg och lämnar över arbetet till ett filsystem.\n- [ext4 General Information](https://docs.kernel.org/admin-guide/ext4.html)\n  — att skapa och montera ext4, datalägena, `commit=` och `ro` med journalen.\n- [mke2fs(8)](https://man7.org/linux/man-pages/man8/mke2fs.8.html)\n  — förhållandet mellan byte och inoder, inodstorleken, gränsen 2038 och etiketter.\n- [e2fsck(8)](https://man7.org/linux/man-pages/man8/e2fsck.8.html)\n  — kontroll av ext2, ext3 och ext4, och varför aldrig på ett monterat filsystem.\n- [fstab(5)](https://man7.org/linux/man-pages/man5/fstab.5.html)\n  — de sex fälten, `LABEL=` och `UUID=`, `nofail` och ordningen för kontroller vid uppstart.\n\n\u003chttps://engineer.company/sv/glossary/file-system/\u003e\n","date_modified":"2026-11-12T05:34:23Z","description":"Vad ett filsystem är, hur filer, kataloger och inoder hänger ihop, hur ext4 skapas, monteras och kontrolleras på Linux, och var det går fel.","formats":{"gemtext":"https://engineer.company/sv/glossary/file-system/index.gmi","gopher":"https://engineer.company/sv/glossary/file-system/gophermap","html":"https://engineer.company/sv/glossary/file-system/","json":"https://engineer.company/sv/glossary/file-system/index.json","markdown":"https://engineer.company/sv/glossary/file-system/index.md","pdf":"https://engineer.company/sv/glossary/file-system/index.pdf"},"kind":"page","language":"sv","title":"Vad är ett filsystem?","url":"https://engineer.company/sv/glossary/file-system/","version":1}