Typsnitt

Vad det är

Ett typsnitt är, i webbsammanhang, en fil med glyfer, tecknens
ritade former, och tabeller som kopplar tecken till glyfer och anger
avstånd och mått för textlayout. När en webbplats serverar filen
kallas den ett webbtypsnitt. CSS väljer en font face utifrån bland
annat familj, vikt och stil; varje kombination behöver inte motsvara
en egen fil. En statisk typsnittsfil rymmer normalt en vikt och
stil, medan en variabel fil kan täcka intervall av vikter och
stilar.

Typografer håller isär formgivningen och filerna. Ubuntu är en
typsnittsfamilj; Ubuntu Light och Ubuntu Bold Italic är snitt i den,
och vart och ett är en egen fil. På svenska används typsnitt och
teckensnitt ofta om båda sakerna, så det lönar sig att säga snitt
när det gäller en enskild vikt och stil. CSS gör samma uppdelning.
En familj samlar snitt under ett namn, och varje regel `@font-face`
beskriver ett enda snitt: vilken familj det hör till, var det ska
hämtas, vilken vikt och stil det täcker, vilka tecken det kan rita
och vad som ska visas medan det laddas.

```css
@font-face {
    font-family: "Reading Serif";
    src:
        local("Reading Serif Regular"),
        local("ReadingSerif-Regular"),
        url("/fonts/reading-serif-400.woff2") format("woff2");
    font-weight: 400;
    font-style: normal;
    font-display: swap;
}

body {
    font-family: "Reading Serif", Georgia, serif;
}
```

Egenskapen `font-family` på ett element är en lista som läses från
vänster till höger. Specifikationen väljer en familj och ett snitt
för varje tecken i en textsträcka och tar det första snitt som
matchar den begärda vikten och stilen och som innehåller en glyf för
just det tecknet. En och samma rad kan därför sättas i två typsnitt
när det första saknar en bokstav, och det generiska namnet sist i
listan, `serif`, `sans-serif`, `monospace` eller `system-ui`,
betyder att något installerat typsnitt alltid tar hand om resten.

På webben är filen nästan alltid WOFF2: samma konturer och tabeller
som i OpenType eller TrueType, packade om för överföring och
komprimerade med Brotli. Inuti kopplar tabellen `cmap` varje
teckenkod till en glyf, och andra tabeller bär de tal som en
layoutmotor behöver, t.ex. hur högt över och hur långt under
baslinjen tecknen når, radmellanrummet och var en understrykning
ligger och hur tjock den är. De talen avgör radhöjd och avstånd lika
mycket som bokstävernas form avgör utseendet.

Varför det spelar roll

Med statiska typsnitt är varje vikt och stil normalt en egen
nedladdning. En design med statiska snitt för normal, kursiv och fet
stil lägger tre filer mellan läsaren och texten som sätts i dem, och
varje fil lägger till bytes vid det första besöket. Ett variabelt
typsnitt kan samla vikter och stilar i en fil, med vikter som
varierar längs en axel. Om det minskar mängden överförda bytes beror
på vilka filer och snitt som behövs. Med deskriptorn `unicode-range`
kan en familj dessutom delas upp efter skrift, och specifikationen
förbjuder en webbläsare att ladda ned en del för tecken utanför dess
intervall, så en sida hämtar bara de delar som dess text faktiskt
använder.

Text i ett webbtypsnitt kan inte ritas innan filen har kommit fram,
så webbläsaren behöver en policy för väntan. Deskriptorn
`font-display` anger den. Med `block` rekommenderar specifikationen
en blockeringsperiod på 3 s, då texten placeras ut men ritas
osynlig. Med `swap` är blockeringsperioden högst 100 ms,
reservtypsnittet syns nästan direkt, och webbtypsnittet ersätter det
när det väl kommer. Med `fallback` är fönstret för bytet kort, 3 s
rekommenderas, och därefter behåller sidan reservtypsnittet. Med
`auto` bestämmer webbläsaren själv, och många behandlar det som
`block`.

Var filen ligger spelar också roll. Typsnitt hämtas med CORS, så ett
typsnitt från ett annat ursprung laddas bara när den servern
tillåter det, och varje begäran till ett annat företags server talar
om för det företaget vilken adress läsaren har och vilken webbplats
hen besöker. Att servera typsnitten från webbplatsens egen värd tar
bort både den extra anslutningen och betraktaren.

Ett typsnitt är programvara under en licens. SIL Open Font License
tillåter användning, studier, ändringar och vidarespridning så länge
typsnitten inte säljs för sig själva, och förbjuder en ändrad
version att använda ett reserverat typsnittsnamn utan tillstånd. Ett
typsnitt som har köpts för tryck kan ha andra villkor för webben, så
läs licensen innan filen läggs på en server.

Täckningen är den sista frågan. Ett typsnitt ritar bara de tecken
som dess `cmap` listar. Det mesta av det kyrilliska alfabetet ligger
i intervallet U+0400–045F, men den ukrainska bokstaven ґ ligger på
U+0490–0491, så en delmängd eller ett intervall som har skrivits för
rysk text lämnar den åt det reservtypsnitt som råkar komma härnäst.
Svenska klarar sig med latinska tecken, men å, ä och ö ligger
utanför det grundläggande ASCII-intervallet, och en delmängd som
bara täcker engelska lämnar dem på samma sätt.

Så ser det ut i praktiken

Webbplatsens kolofon nämner de typsnitt som levereras till läsarens
webbläsare. Ubuntu, av Dalton Maag för Canonical, ges ut under
Ubuntu Font Licence. Ubuntu Mono, samma familjs variant med fast
teckenbredd, sätter koden. Shantell Sans, byggt på konstnären
Shantell Martins handstil med tuschpenna, ges ut under SIL Open Font
License och skriver marginalanteckningarna. Alla tre levereras från
webbplatsens egen maskin, och sidan säger varför: ett webbtypsnitt
från någon annans CDN är en tredje part som ser dig läsa. Ubuntu
Mono och Shantell Sans laddas bara på de sidor som har kod eller en
marginalanteckning.

Att dela upp ett typsnitt efter skrift är ämnet för anteckningen om
understrykningar i Safari. Anteckningen beskriver en tidigare
uppdelning av Ubuntu i sex delar: tre latinska vikter och tre
kyrilliska, var och en med sitt deklarerade teckenområde. I den
uppdelningen använde engelsk och dansk brödtext de latinska snitten,
medan ukrainsk brödtext använde de kyrilliska. Alla sex delade ett
familjenamn, och i Safari försämrar ett snitt med ett icke-latinskt
intervall skip-ink, den lucka som en understrykning lämnar runt en
nedstapel, för varje tecken i familjen, latinsk text inräknad. Att
ta bort de tre kyrilliska deklarationerna under körning tog de
uppmätta luckorna från 1,8/1,0/1,0 px till 4,5/11,0/5,0 px.
Lösningen gav de kyrilliska snitten ett eget familjenamn och lade
det i stacken efter Ubuntu: tre omdöpta deklarationer och en ny post
i stacken, med Chrome orört och ukrainska fortfarande satt i Ubuntu
med identiska bredder. Samma anteckning visar hur mycket ett
typsnitts egna tal kan variera: Ubuntu deklarerar en
understrykningstjocklek på 0,056 em för Light, 0,020 em för Medium
och 0,120 em för Bold.

Landningssidan framför företagets egen git-forge hade varit en
handunderhållen kopia av huvudwebbplatsens design, och varenda
skillnad som hittades mellan de två var ett misstag snarare än ett
beslut. Två av de fem gällde typsnitt: en typsnittsdeklaration som
slog ihop två vikter till en på varje dator där familjen var
installerad, och en vikt som användes utan att någon typsnittsfil
levererades för den. Ingen av de fem syntes i en skärmbild. Kopian
togs bort, och landningssidan byggs nu av huvudwebbplatsens egna
mallar.

Var det går fel

Texten förblir osynlig medan filen laddas. Med `block`, och ofta med
`auto`, visar en långsam anslutning en färdigplacerad sida utan ett
enda ord, upp till hela blockeringsperioden. Använd `swap` för
brödtext och förladda de en eller två filer som den första skärmen
behöver. En förladdning av ett typsnitt behöver attributet
`crossorigin` även för en fil från samma ursprung, eftersom
förladdningen måste matcha den CORS-begäran som den står i stället
för.

Sidan hoppar när typsnittet kommer fram. Ett reservtypsnitt med
andra bredder och radhöjder bryter raderna på andra ställen, och
bytet flyttar om dem. Specifikationen råder till reservtypsnitt vars
mått ligger nära webbtypsnittets. När inget gör det kan ett snitt
med `local()` för reservtypsnittet, med `ascent-override`,
`descent-override` och `line-gap-override`, jämka dess vertikala
mått, så att bytet ändrar bokstävernas form men inte layouten.

Fetstil och kursiv som ingen har ritat. När en familj saknar ett
fett snitt kan webbläsaren göra det normala tjockare, och den kan
luta det normala när det saknas en kursiv. Strecken blir grötiga och
raka bokstäver lutar. Leverera varje snitt som designen använder,
eller sätt `font-synthesis` till `none`, så att ett saknat snitt
syns vid granskningen som upprätt text i normal vikt i stället för
som en förfalskning.

`local()` tar ett snitt, inte en familj. Namnet inuti `local()`
matchar ett enda snitt genom dess fullständiga namn eller dess
PostScript-namn. Att skriva familjenamnet där för varje vikt kan
matcha ett och samma installerade snitt för alla, så fetstil återges
som normal text på just de datorer som har familjen installerad.
Namnge varje snitt, på båda sätten, eller utelämna `local()`.

En glyf som saknas blandar typsnitt. Ett snitt som saknar ett tecken
lämnar över det till nästa familj, så ett enda ord kan visa två
formgivningar. En delmängd som har skurits för snävt gör samma sak
med en hel skrift. Kontrollera täckningen mot den text som
webbplatsen faktiskt publicerar, på varje språk den publicerar.

Läs mer

  * CSS Fonts Module Level 4 — `@font-face`, matchningsalgoritmen,
`unicode-range`, `font-display` och reglagen för syntetiska snitt.

  * WOFF File Format 2.0 — hur typsnitt i OpenType och TrueType
packas och komprimeras för webben.

  * OpenType cmap table — tabellen som avgör vilka tecken ett
typsnitt kan rita.

  * SIL Open Font License — själva licenstexten, med villkoren för
kopior, ändrade versioner och reserverade namn.

  * WebKit bug 255159 — rapporten om skip-ink för understrykningar i
Safari som webbplatsens anteckning bygger på.

hDen här sidan på webben	URL:https://engineer.company/sv/glossary/font/	engineer.company	70
