Värddator

Vad det är

En värddator är en dator i änden av en väg genom nätverket: den
maskin som trafiken är adresserad till och kommer ifrån, till
skillnad från de routrar och switchar som bara skickar den vidare.
Ingenjörer säger också _värd_ eller _värdmaskin_, kallar det namn
som den svarar på för dess _värdnamn_ och talar inom virtualisering
om den fysiska värd som bär gästmaskinerna. Att vara värd för något,
som när ett webbhotell driver en webbplats, är att köra det på en
sådan maskin.

Internets egen definition är från oktober 1989. RFC 1122,
kravdokumentet för internetvärdar, kallar en värddator, eller bara
värd, för den slutliga konsumenten av kommunikationstjänster, en
maskin som i allmänhet kör applikationsprogram åt sina användare.
Den motsvarar det som OSI-modellen kallade ett slutsystem. Näten
mellan värdarna är sammankopplade av gateways, som i dag kallas
routrar. Samma dokument täcker allt från värdar med ett enda syfte
till värdar som erbjuder full service, och kallar en värd med mer än
ett nätverksgränssnitt för multihomed.

Den gränsen mellan värd och router dras utifrån beteende, inte
utifrån hårdvara. RFC 1122 säger att varje värd som vidarebefordrar
datagram som en annan värd har skapat agerar som gateway, kräver en
brytare som stänger av gateway-funktionen och kräver att den
brytaren som standard står i läget av. En värd med två
nätverksgränssnitt börjar därför fortfarande inte vidarebefordra
trafik på egen hand. En bärbar dator, en telefon, en skrivare, en
hyrd virtuell maskin och en container med en egen adress är alla
värdar.

NIST:s ordlista håller två definitioner sida vid sida. Den ena
räknar in varje hårdvaruenhet som har en väg in i ett nätverk. Den
andra, från vägledning om att säkra webbservrar, säger att en server
är en värd för sina klienter och att en klientstation också är en
värd, eftersom den är en informationskälla för nätverket, till
skillnad från en router eller switch som styr trafiken. Det är den
användbara kontrasten till ordet server. En server är en roll som
ett program spelar, nämligen att besvara förfrågningar. En värd är
maskinen, oavsett om den svarar någon eller inte. En värd kan köra
många servrar, och en bärbar dator som inte kör någon är fortfarande
en värd.

En värd samlar på sig namn. Systerdokumentet, RFC 1123, satte
reglerna för värdnamn: det första tecknet får vara en bokstav eller
en siffra, mjukvara på en värd måste klara namn på upp till 63
tecken och bör klara namn på upp till 255, och varhelst en användare
kan skriva in en värds namn bör det också fungera att skriva in dess
adress i punktdecimal form. Ovanpå det kan DNS peka hur många namn
som helst mot en och samma adress, och HTTP låter en klient säga
vilket av dem den vill ha i fältet `Host` i varje förfrågan, så att
en enda värd kan svara för många webbplatser.

Varför det spelar roll

Värden är den enhet som driften räknar i. Inventarier listar värdar,
övervakning bevakar värdar, regler i brandväggar och åtkomstlistor
namnger dem, och molnleverantörer fakturerar dem per timme eller per
månad. En plan som säger ”lägg till en värd” är konkret på ett sätt
som ”lägg till kapacitet” inte är: den betyder ytterligare en maskin
att skapa, namnge, patcha, säkerhetskopiera och betala för.

Den är också den enhet som intrång sker i. Den som kontrollerar en
värd kontrollerar varje serverprogram på den, varje nyckel som
ligger på dess disk och varje anslutning som den kan öppna. Det en
värd bär på avgör vad det kostar att förlora den, och det är därför
noggranna operatörer bestämmer för varje värd vilka hemligheter,
vilka data och vilka vägar genom nätverket den får, och ger den inte
mer än så.

Och det är där namnen möts. Samma maskin är känd under namnet i
inventariet, det namn den kallar sig själv, de namn i DNS som pekar
mot dess adress och namnen i de förfrågningar den tar emot. När de
stämmer överens leder en loggrad, ett larm och ett supportärende
till samma låda. När de glider isär ägnar den som blir väckt på
natten de första minuterna av incidenten åt att leta upp maskinen.

Så ser det ut i praktiken

Webbplatsens driftarbete behandlar värden som det som ska byggas
från kod och få sina egna hemligheter. När plattformen behövde en
andra maskin hos en annan leverantör blev det så att den andra
värden skapas, eller tas över på nytt, från repot. Den första
maskinen hade skapats för hand och fått sin brandvägg i efterhand,
vilket lämnar ett fönster där en ny värd med en standardpolicy för
lösenord är nåbar från internet. Rollen som skapar den andra tar
över en befintlig maskin i stället för att duplicera den, så att det
är säkert att köra den igen, och dess egen fil anger instanstypen,
regionen, specifikationen och månadskostnaden i euro, eftersom det
är den enda rollen i repot som kostar pengar.

Att gå från en värd till två blottlade sedan varje värde som hade
skrivits under antagandet att det bara skulle finnas en. Varje
operativ hemlighet blev en mappning med värden som nyckel. Sidan
beskriver varför delning var fel på två sätt. Ett dödmansgrepp som
delas av två värdar larmar mindre än två grepp, inte mer: så länge
någon av värdarna fortfarande hör av sig förblir det grönt medan den
andra är död. Och en gemensam lösenfras för säkerhetskopior innebär
en gemensam risk vid en läcka. Separata restic-repon kan ha olika
huvudnycklar även om de använder samma lösenfras, men den som får
tag på den och kan läsa båda reponas krypterade data och nyckelfiler
kan låsa upp båda. Den befintliga värden namngavs i alla fyra
mappningarna med sitt repo och båda greppen lämnade tomma, vilket
sidan kallar det sanningsenliga tillståndet.

Från en besökares sida betyder ordet något mindre: ett namn som
webbläsaren kontaktar. Säkerhetssidan uppmanar läsaren att öppna
webbläsarens nätverkspanel och räkna värdarna, och säger att det
finns en, och att den är webbplatsens egen.

Var det går fel

En värd börjar vidarebefordra trafik som den bara skulle ta emot.
Nätverk för containrar och mjukvara för VPN slår på vidarebefordran
av IP-paket, och från den stunden routar värden mellan sina
gränssnitt. Dockers dokumentation, för att ta ett exempel, säger att
Docker slår på båda inställningarna nedan när den startar och sedan
kastar vidarebefordrade paket om inte en regel accepterar dem. Där
vidarebefordran är påslagen utan en sådan regel lämnar
brandväggsregler som skrivits för trafik adresserad till värden den
trafik som passerar genom den orörd, och ett nätverk bakom den blir
nåbart via en väg som ingen har ritat. Läs av brytarna, och skriv
regler för vidarebefordran med avsikt varhelst de står på `1`:

```sh
sysctl net.ipv4.ip_forward net.ipv6.conf.all.forwarding
```

Namnen stämmer inte överens. Inventariet säger en sak, maskinen
kallar sig vad leverantörens avbild än valde, DNS har ett tredje
namn och TLS-certifikatet ett fjärde. Varje larm bär då det namn som
ingen använder. Hämta maskinens eget värdnamn från samma källa som
inventariet och posterna i DNS, och sätt det när värden skapas i
stället för när någon lägger märke till det.

En server svarar på vilket värdnamn den än får. Fältet `Host` kommer
från klienten, och en server som besvarar okända namn med en
standardwebbplats bygger länkar, omdirigeringar och cachade sidor
från ett namn som en angripare har valt. RFC 9110 varnar för att
fältet är ett vanligt mål för skadlig kod som försöker förgifta en
delad cache eller omdirigera en förfrågan till en server den inte
var avsedd för. Svara bara på de namn som värden faktiskt betjänar,
avvisa resten och bygg absoluta länkar från konfigurationen i
stället för från förfrågan.

Klonade värdar delar identitet. En maskin som kopieras från en
avbild bär med sig allt som avbilden innehöll: värdnycklar för SSH,
token, ibland en lösenfras för säkerhetskopior. Klienterna kan då
inte längre skilja kopiorna åt, och en enda läcka öppnar varje
kopia. Generera värdnycklar vid första uppstarten, håll hemligheter
utanför avbilderna och ge varje värd en egen post överallt där en
hemlighet konfigureras.

Läs mer

  * host — NIST CSRC Glossary — båda definitionerna, inklusive den
som ställer värdar mot routrar och switchar.

  * RFC 1122: Requirements for Internet Hosts, Communication Layers
— definitionen av en värd från 1989, multihoming och vidarebefordran
som är avstängd som standard.

  * RFC 1123: Requirements for Internet Hosts, Application and
Support — reglerna för värdnamn och deras längd, i avsnitt 2.1.

  * RFC 9110, HTTP Semantics: Host and :authority — hur en server
skiljer många värdnamn åt, och varför fältet är ett mål.

hDen här sidan på webben	URL:https://engineer.company/sv/glossary/host/	engineer.company	70
