Bibliotek

Vad det är

Ett bibliotek är en samling färdiga rutiner som ett program lånar i
stället för att skriva dem själv: någon har löst ett problem en
gång, t.ex. att tolka datum, komprimera filer eller rita en QR-kod,
och gett ut lösningen med en uppsättning namngivna ingångar som
vilket program som helst kan använda. När sammanhanget annars kunde
handla om böcker säger man programbibliotek. C-bibliotek på Linux
har ofta prefixet lib- i namnet, Windows kallar den delade sorten
DLL, och den som skriver Rust säger crate, ett ord som Rust-boken
uppger används omväxlande med library. De flesta språk levereras
dessutom med ett standardbibliotek, de moduler som finns i varje
installation utan att något behöver läggas till.

Ett bibliotek är ett slags återanvändbar kod, och det är lättast att
definiera mot sina grannar. En applikation körs på egen hand och har
en användare; ett bibliotek har ingetdera och körs bara inuti ett
program som anropar det. Ett ramverk är den närmare jämförelsen. Med
ett bibliotek är det din kod som bestämmer och anropar biblioteket
när den behöver något; ett ramverk bestämmer själv och anropar din
kod på de ställen som det har definierat. Ett programpaket,
slutligen, är lådan som ett bibliotek levereras i, med ett namn, en
version och en lista över vad det behöver, och biblioteket är koden
i lådan.

Det som gör ett bibliotek användbart är dess gränssnitt: de
funktioner, typer och konstanter som det lovar att behålla. Semantic
Versioning bygger hela sitt system på det löftet. Ett projekt som
följer det måste deklarera ett publikt API, och dess huvudversion
räknas upp så snart API:t ändras på ett sätt som inte är
bakåtkompatibelt.

Program Library HOWTO delar in biblioteken på Linux efter när de
kommer in i programmet. Ett statiskt bibliotek kopieras in i den
körbara filen när den byggs. Ett delat bibliotek laddas när
programmet startar och används av alla program som behöver det, så
att det kan uppdateras utan att de byggs om. Ett dynamiskt laddat
bibliotek öppnas medan programmet körs, och det är oftast så system
för insticksprogram fungerar.

Varför det spelar roll

Varje bibliotek som ett projekt tar in är ett beslut med tre möjliga
svar: att ta ett befintligt, att skriva koden i egen regi, eller att
kopiera in en liten, avgränsad bit i det egna kodförrådet och äga
den från och med då, det som på engelska kallas vendoring.

Att ta ett bibliotek är oftast rätt. Dess upphovspersoner har redan
stött på specialfallen, och andra användare har redan rapporterat
buggarna. Kostnaden kommer senare och är lätt att missa:
bibliotekets egna beroenden följer med, dess säkerhetsbulletiner
blir dina, dess utgivningstakt bestämmer takten i dina
uppgraderingar, och dess licens följer med in i din produkt. Ett
bibliotek som underhållaren har övergett ligger kvar i bygget tills
någon byter ut det.

Att skriva koden själv ger kontroll och kostar allt som biblioteket
skulle ha sparat: specialfallen, testerna och underhållet, på
obestämd tid. Det är rätt val när problemet är smalt och centralt,
när de tillgängliga biblioteken är mycket större än behovet, eller
när ett projekt har skäl att hålla nere antalet beroenden.

Hur ett bibliotek länkas spelar också in. Ett program som har byggts
med ett statiskt bibliotek bär på en fast kopia, så en
säkerhetsrättning i biblioteket når användarna först när programmet
byggs om och levereras på nytt. Ett delat bibliotek kan rättas en
gång för hela systemet, till priset att programmet litar på den
version som systemet tillhandahåller. Licensen gör ingen skillnad
mellan de två: GNU:s vanliga frågor om licenserna slår fast att den
som länkar ett verk under GPL statiskt eller dynamiskt med andra
moduler skapar ett kombinerat verk, och att GPL:s villkor då
omfattar hela kombinationen.

För den som beställer programvara är de praktiska frågorna vilka
bibliotek resultatet är beroende av, under vilka licenser, och vem
som äger de bibliotek som leverantören tar med sig in i arbetet.

Så ser det ut i praktiken

En dokumentgenerator behövde en QR-kod som pekade på varje dokuments
onlineversion. Vilket som helst av de befintliga QR-biblioteken hade
klarat uppgiften, men projektet hade medvetet hållit sig till två
beroenden vid körning, en mallmotor och en PDF-renderare, en gräns
som valts för att generatorn fortfarande ska gå att installera om
flera år. Svaret blev att bygga in en QR-kodare på 522 rader:
kodning i byteläge, felkorrigering med Reed-Solomon över
Galoiskroppen med 256 element, positionsmönster, tidsmönster och
justeringsmönster, format- och versionsinformation, samt alla åtta
datamaskmönster, som utvärderas mot de fyra reglerna för
straffpoäng. En avkodare som har skrivits oberoende läser tillbaka
varje genererad kod vid varje körning och kontrollerar att den
avkodade strängen är lika med indata. Sidan är noga med vad den
påstår: kodaren stöder bara de lägen och versioner som dokumenten
använder, och skälet till att den skrevs är beroendebudgeten, inte
en tro att den är bättre än ett moget bibliotek.

En macOS-applikation skriven i Swift anropar ett kärnbibliotek via
dess C-gränssnitt, och tidigt i projektet representerades det
gränssnittet av en handskriven headerfil. Anrop till tre funktioner
som inte längre fanns i kärnan kompilerade, länkades och kraschade
sedan vid körning, eftersom kompilatorn och länkaren bara hade sett
den handskrivna platshållaren och aldrig kärnans verkliga
deklarationer. Lösningen blev en parser som verifierar varje
anropsställe mot den riktiga headerfilen på 7 308 rader och dess 268
deklarationer, och som får bygget att fallera vid varje anrop eller
enum-konstant som headerfilen inte deklarerar. Parsern kontrollerar
deklarationer, så en funktion som behåller sin signatur men byter
betydelse passerar ändå.

Villkoren för varje uppdrag avgör vem som äger vad. Kod som skrivs
för en kund blir kundens när full betalning har skett. Bibliotek och
allmänna verktyg som företaget skrev före projektet, eller för eget
bruk, är undantaget: de förblir företagets, och kunden får en
tidsobegränsad, oåterkallelig licens att använda dem i det
levererade arbetet. Komponenter med öppen källkod från tredje part
behåller de licenser som deras upphovspersoner valde, och kunden får
veta vilka sådana komponenter som ingår i resultatet.

Var det går fel

En rutinmässig uppdatering knäcker bygget

Ett beroende går från version 2.3 till 2.4, och kod som kompilerade
i går fallerar eller beter sig annorlunda. Antingen har biblioteket
ändrat sitt publika gränssnitt utan att räkna upp huvudversionen,
eller så har projektet förlitat sig på något som biblioteket aldrig
lovade, t.ex. en intern funktion eller ett odokumenterat beteende.
Lås exakta versioner i en låsfil, uppgradera avsiktligt med
ändringsloggen öppen, och anropa bara det som biblioteket
dokumenterar som publikt.

Programmet litar på en beskrivning av biblioteket

Ett rent bygge kraschar första gången någon använder en viss del av
programmet. Koden kompilerades mot headerfiler, typstubbar eller
bindningar som skrivits för hand, och de har glidit isär från det
bibliotek som faktiskt länkas in. Generera bindningarna från
bibliotekets eget publicerade gränssnitt, eller kontrollera varje
anrop mot det som ett steg i bygget, så att en avvikelse fallerar
där och inte framför en användare.

En liten funktion drar in ett stort träd

Det behövdes en enda funktion, och biblioteket som tillhandahåller
den kom med dussintals egna beroenden, vart och ett med sina egna
säkerhetsbulletiner, licenser och uppdateringar. Titta på vad ett
bibliotek drar in innan du lägger till det, inte bara på dess egen
storlek. När behovet är smalt och väl specificerat kan en liten bit
kod som kopierats in i kodförrådet med egna tester vara det
billigare att äga.

Licensen följer med koden

Sent i ett projekt märker någon att ett bibliotek i en produkt med
sluten källkod har en licens vars villkor sträcker sig till hela det
kombinerade verket. Licensen kontrollerades aldrig när biblioteket
lades till, och att länka det dynamiskt ändrade ingenting.
Kontrollera licensen för varje bibliotek i samma stund som det läggs
till, spara listan tillsammans med utgåvan, och be leverantörerna om
deras.

Läs mer

  * Program Library HOWTO: Introduction — vad ett programbibliotek
är på Linux, och hur statiska, delade och dynamiskt laddade
bibliotek skiljer sig åt.

  * The Rust Programming Language: Packages and Crates —
bibliotekscrates jämfört med binära crates, och hur ett paket rymmer
dem.

  * Semantic Versioning 2.0.0 — reglerna för versionsnummer som gör
ett biblioteks publika API till ett löfte.

  * The Python Standard Library — ett standardbibliotek i full
storlek: allt som följer med varje Python-installation.

  * Frequently Asked Questions about the GNU Licenses — vad GPL
betyder för program som länkar ett bibliotek under licensen,
statiskt eller dynamiskt.

hDen här sidan på webben	URL:https://engineer.company/sv/glossary/library/	engineer.company	70
