{"canonical_url":"https://engineer.company/sv/glossary/multi-factor-authentication/","content_markdown":"# Multifaktorautentisering\n\n## Vad det är\n\nMultifaktorautentisering, ofta förkortat MFA, är en inloggning som godtar en\nuppgiven identitet bara när den styrks av mer än ett slags bevis. NIST SP\n800-63B-4, den amerikanska federala riktlinjen för autentisering som många\norganisationer utanför den offentliga sektorn också följer, nämner tre slag:\nnågot du vet, till exempel ett lösenord; något du har, till exempel en telefon\neller en säkerhetsnyckel; och något du är, till exempel ett fingeravtryck.\nDefinitionen hänger på ett enda ord. Systemet måste kräva mer än en distinkt\ntyp av faktor, så ett lösenord och svaret på en säkerhetsfråga blir tillsammans\nbara en faktor, eftersom båda är något du vet. Tvåfaktorsautentisering, eller\n2FA, är det vanliga fallet med exakt två.\n\nRiktlinjen godtar två vägar dit. Den första kombinerar separata autentiserare\nmed en faktor var: ett lösenord plus en app i telefonen som visar engångskoder,\neller en lista med utskrivna reservkoder. Den andra använder en autentiserare\nmed flera faktorer, till exempel en säkerhetsnyckel eller en telefon som har en\nprivat nyckel och bara använder den efter en PIN-kod eller ett fingeravtryck.\nDå kallas PIN-koden eller fingeravtrycket en aktiveringsfaktor. Den kontrolleras\npå själva enheten, och servern får bara resultatet, en signatur som den kan\nverifiera, så en enda beröring visar upp två faktorer.\n\nBiometri har en snäv plats i det här. NIST tillåter fingeravtryck eller ansikte\nbara som en del av multifaktorautentisering med en fysisk autentiserare, aldrig\nsom en faktor på egen hand, och kräver att ett alternativ utan biometri alltid\nerbjuds. Riktlinjen säger rakt ut att biometriska kännetecken inte är hemliga:\nett ansikte kan fotograferas, och ett fingeravtryck kan säkras från något som\nägaren har rört vid.\n\n## Varför det spelar roll\n\nEtt lösenord kan kopieras utan att ägaren märker det: det skrivs in på en\növertygande kopia av en inloggningssida, gissas eller återanvänds på en\nwebbplats vars databas senare blir stulen. MFA gör ett kopierat lösenord\notillräckligt på egen hand, eftersom angriparen fortfarande behöver något av ett\nannat slag.\n\nNIST gör detta till grundkravet på sin andra tillitsnivå. På AAL2 måste\nautentiseringen använda en autentiserare med flera faktorer eller en\nkombination av två faktorer, och kombinationen måste innehålla en fysisk\nautentiserare tillsammans med ett lösenord eller en biometrisk jämförelse.\nVerifierare på den nivån måste erbjuda minst ett nätfiskeresistent alternativ,\noch federala myndigheter måste kräva nätfiskeresistent autentisering av sina\nanställda, konsulter och samarbetspartner.\n\nMetoderna som säljs under samma tre bokstäver skiljer sig mer från varandra än\nMFA skiljer sig från enbart ett lösenord, och riktlinjen sorterar dem tydligt:\n\n- **Koder som skickas via sms eller röstsamtal** är den enda typ av\n  autentiserare som NIST märker som begränsad. De får fortfarande användas, men\n  verifieraren måste erbjuda ett alternativ utan den märkningen, berätta för\n  användaren om risken och ha en plan för att gå ifrån metoden. Att byta det\n  registrerade telefonnumret räknas som att binda en ny autentiserare, med alla\n  kontroller som det innebär.\n- **Koder från en app och push-notiser i telefonen** godtas på AAL2 men är inte\n  nätfiskeresistenta: det som personen skriver in eller godkänner är inte knutet\n  till webbplatsen som bad om det.\n- **Kryptografiska autentiserare som binder sitt svar till webbplatsen**, som\n  passkeys och smartkort, är nätfiskeresistenta. AAL3 kräver en vars privata\n  nyckel inte kan exporteras från hårdvaran.\n\nE-post saknas i listan med flit: riktlinjen utesluter den som kanal för\nautentisering utanför huvudförbindelsen (out-of-band).\n\n## Så ser det ut i praktiken\n\nKoden i en autentiseringsapp är den vanligaste andra faktorn, och RFC 6238 (maj\n2011) definierar den på några få sidor. Vid registreringen genererar servern en\nhemlig nyckel och lämnar över den till appen, oftast som en QR-kod, så att båda\nsidor nu har samma nyckel. För att ta fram en kod delar varje sida aktuell\nUnix-tid med ett tidssteg, som standard 30 sekunder, och använder heltalet som\nräknare. Sedan beräknar den en HMAC av räknaren med nyckeln och kortar ned\nresultatet till ett kort decimaltal med metoden från HOTP, som RFC 4226\ndefinierade 2005 och som kräver minst sex siffror. I Python får hela\nberäkningen plats på några rader:\n\n```python\nimport hashlib, hmac, struct\n\ndef totp(key: bytes, unix_time: int, digits: int = 6, step: int = 30) -\u003e str:\n    counter = struct.pack(\"\u003eQ\", unix_time // step)\n    mac = hmac.new(key, counter, hashlib.sha1).digest()\n    offset = mac[-1] \u0026 0x0F\n    code = struct.unpack(\"\u003eI\", mac[offset:offset + 4])[0] \u0026 0x7FFFFFFF\n    return str(code % 10**digits).zfill(digits)\n\nprint(totp(b\"12345678901234567890\", 59, digits=8))  # 94287082\n```\n\nTestvektorerna i RFC:n använder den här 20 byte långa ASCII-nyckeln och åtta\nsiffror. 59 sekunder efter Unix-epoken är räknaren 1, och SHA-1-varianten ger\n94287082, vilket är vad funktionen skriver ut; den sexsiffriga kod som en app\nskulle visa är de sex sista siffrorna, 287082. Beräkningen använder inte\nnätverket alls, och därför fungerar appen i en telefon i flygplansläge. Av\nsamma skäl måste servern ha en egen kopia av varje användares nyckel.\n\nAtt kontrollera en kod är samma beräkning på servern, följd av en jämförelse.\nRFC 6238 rekommenderar att högst ett tidigare tidssteg godtas för att täcka\nfördröjning i nätverket, och förbjuder att en kod godtas en andra gång när den\nväl har använts.\n\nEn passkey ersätter den delade nyckeln med ett nyckelpar. I Web Authentication\nLevel 3, som är en W3C-rekommendation sedan den 25 augusti 2026, skapar\nautentiseraren ett nyckelpar för en webbplats, identifierad genom sin domän,\noch ger servern bara den publika nyckeln. Vid inloggning skickar webbläsaren\nmed det ursprung (origin) som den faktiskt är ansluten till, och autentiseraren\nsignerar serverns utmaning tillsammans med det ursprunget, så en signatur som\nskapats på en domän som liknar den äkta är värdelös hos den äkta. När en\nPIN-kod eller ett fingeravtryck krävs för att använda nyckeln är en passkey en\nautentiserare med flera faktorer i ett enda steg. WebAuthn kallar passkeys som\nkopieras mellan en persons enheter för multi-device credentials, och NIST\ngodtar sådana synkroniserade nycklar på AAL2 men inte på AAL3, eftersom en\nnyckel som kan synkroniseras per definition är en nyckel som kan exporteras.\n\nAtt slå på MFA är den enkla delen. Att bestämma vem som måste använda den,\nvilka metoder som räknas var och vad som händer när någon tappar bort sin\ntelefon är kontoadministration, en del av den bredare organisationen av\nåtkomst. [Tjänsten för säkerhet och behörighetshantering](/sv/services/security-access/)\npå den här webbplatsen beskriver just den organisationen: konton, lösenord och\nbehörigheter ordnade så att alla har exakt den åtkomst deras arbete kräver, och\nde som slutar förlorar den samma dag.\n\n## Var det går fel\n\n**En nätfiskesida vidarebefordrar koden.** En engångskod är ett tal som\nanvändaren läser och skriver in, och koden bär ingen uppgift om vilken\nwebbplats användaren tittade på. En sida som liknar den äkta, och som\nvidarebefordrar lösenordet och koden till den äkta webbplatsen inom tidssteget,\nloggar in som användaren. NIST slår därför fast att en autentiserare vars\nutdata skrivs in för hand aldrig räknas som nätfiskeresistent, och tillägger att\ndet saknar betydelse hur användaren hamnade på den falska sidan. Lösningen är\nen autentiserare som binder sitt svar till verifieraren: via domännamnet, som\nWebAuthn gör, eller till själva TLS-kanalen, som klientcertifikat och smartkort\ngör. Kräv en sådan för administratörer och erbjud den till alla andra.\n\n**Telefonnumret blir faktorn.** En kod som skickas via sms går till den som\nmobiloperatören för tillfället kopplar numret till. NIST:s egen lista över hot\ntar upp en angripare som har övertalat operatören att styra om offrets nummer\noch sedan tar emot koden. Innan en kod skickas via sms eller röstsamtal bör\nverifieraren leta efter tecken som ett nyligen bytt SIM-kort, flytt av numret\ntill en annan operatör eller byte av enhet. Behåll sms som reservlösning och\ninte som huvudmetod, och kräv en fullständig inloggning innan numret på kontot\nkan ändras.\n\n**Godkänn, godkänn, godkänn.** En push-notis med en enda godkännandeknapp ber om\nett beslut, inte om bevis. En angripare som redan har lösenordet kan skicka\nnotiser tills användaren, trött på bruset, godkänner en av dem. NIST kallar\ndetta autentiseringströtthet och godtar inte längre lösningar där det räcker att\ntrycka på godkänn: ett hemligt värde måste gå från den ena kanalen till den\nandra, till exempel ett tal på inloggningsskärmen som användaren skriver in i\ntelefonen. Att välja talet ur en kort lista räcker inte, eftersom användaren kan\ngissa. Begränsa hur många notiser som kan skickas efter den senaste lyckade\ninloggningen, som riktlinjen också rekommenderar.\n\n**Återställningen hoppar över den andra faktorn.** En länk av typen ”Har du\ntappat bort telefonen?” som bara ber om lösenordet, eller som skickar en\nåterställningslänk via e-post, gör MFA till ett val som angriparen kan tacka\nnej till. För konton på AAL2 kräver NIST att återställningen använder två\nåterställningskoder som tagits emot på olika sätt, en återställningskod plus en\nautentiserare med en faktor som fortfarande är bunden till kontot, eller en ny\nkontroll av identiteten. Varje återställning ska leda till ett meddelande till\nanvändaren. Mer allmänt får en faktor aldrig kunna användas för att skaffa en\nautentiserare av ett annat slag: enbart ett lösenord får inte räcka för att\nskriva ut en ny uppsättning reservkoder.\n\n**Koden godtas två gånger, eller för länge.** En sexsiffrig kod har en miljon\nmöjliga värden, så dess styrka kommer från reglerna runt den. En verifierare som\ngodtar flera tidssteg före och efter det aktuella, eller som godtar en kod som\nredan har använts, ger en angripare som har sett en kod ett fönster för att\nanvända den igen. Spara det senast godtagna tidssteget för varje användare och\navvisa allt som infaller på eller före det. Håll fönstret till det enda steg som\nRFC 6238 tillåter för fördröjning, och begränsa antalet misslyckade försök i\nrad: NIST tillåter högst 100 innan autentiseraren inaktiveras.\n\n**Nycklarna ligger bredvid lösenorden.** Koder från en app är symmetriska:\nservern har varje användares nyckel, och den som kopierar de nycklarna kan\nskapa giltiga koder för vilket konto som helst. NIST kräver att nycklarna\nskyddas väl och att åtkomsten begränsas till de programkomponenter som behöver\ndem. Lagra dem inte som vanliga kolumner bredvid lösenordens hashvärden.\nKryptera dem med en nyckel som förvaras i ett separat hemlighetslager, och låt\nbara tjänsten som verifierar koderna läsa dem.\n\n## Läs mer\n\n- [NIST SP 800-63B-4, Definitions and Acronyms](https://pages.nist.gov/800-63-4/sp800-63b.html#def-and-acr)\n  — definitionerna av multifaktorautentisering, autentiserare med flera\n  faktorer och nätfiskeresistens i den gällande riktlinjen.\n- [NIST SP 800-63B-4 hos Computer Security Resource Center](https://csrc.nist.gov/pubs/sp/800/63/b/4/final)\n  — publikationsposten: utgiven i juli 2025 och ersätter SP 800-63B.\n- [RFC 6238: TOTP](https://www.rfc-editor.org/rfc/rfc6238) — algoritmen för\n  tidsbaserade engångslösenord, testvektorerna och reglerna för klockavvikelse.\n- [RFC 4226: HOTP](https://www.rfc-editor.org/rfc/rfc4226) — den räknarbaserade\n  algoritmen som TOTP bygger på, inklusive avkortningen till sex eller fler\n  siffror.\n- [Web Authentication, Level 3](https://www.w3.org/TR/webauthn-3/) —\n  W3C-specifikationen bakom passkeys, med nycklar knutna till ursprunget och\n  synkroniserade passkeys.\n\n\u003chttps://engineer.company/sv/glossary/multi-factor-authentication/\u003e\n","date_modified":"2026-10-29T11:17:41Z","description":"Så kombinerar multifaktorautentisering olika slags bevis, varför en inskriven kod kan vidarebefordras och vilka återställningar som undergräver den.","formats":{"gemtext":"https://engineer.company/sv/glossary/multi-factor-authentication/index.gmi","gopher":"https://engineer.company/sv/glossary/multi-factor-authentication/gophermap","html":"https://engineer.company/sv/glossary/multi-factor-authentication/","json":"https://engineer.company/sv/glossary/multi-factor-authentication/index.json","markdown":"https://engineer.company/sv/glossary/multi-factor-authentication/index.md","pdf":"https://engineer.company/sv/glossary/multi-factor-authentication/index.pdf"},"kind":"page","language":"sv","title":"Vad är multifaktorautentisering?","url":"https://engineer.company/sv/glossary/multi-factor-authentication/","version":1}