Lösenord

Vad det är

Ett lösenord är en teckensträng som en person har i minnet, eller i
en lösenordshanterare, och visar upp för att styrka att ett konto är
hens. Definitionerna i ordlistan från NIST är eniga om kärnan:
bokstäver, siffror och andra tecken som används för att autentisera
en identitet eller verifiera behörighet till åtkomst, och i vissa
dokument också för att härleda kryptografiska nycklar. Den gällande
riktlinjen för digital identitet, SP 800-63-4, kallar det faktorn
”something you know”, något man vet, och noterar att den första
utgåvan använde namnet memorized secret. En lösenfras, som består av
en följd av ord, och en PIN-kod, som består av enbart siffror, är
båda lösenord i vidare mening.

Samma sträng kan göra två jobb som liknar varandra. Ett lösenord som
används för att logga in skickas till en verifierare, som behåller
tillräckligt för att känna igen det och aldrig bör behålla själva
lösenordet. Ett lösenord som används för att låsa upp något lokalt
stannar på enheten. SP

800-63B kallar den sorten en aktiveringshemlighet, med PIN-koden som
låser upp en autentiserare för flerfaktorsautentisering som det
vanliga exemplet: den används på enheten för att nå den hemlighet
som autentiseraren håller.

Svårigheten är att ett lösenord är en delad hemlighet. Användaren
kan det, tjänsten måste känna igen det, och den som får reda på det
kan använda det precis som användaren skulle. Själva strängen binder
det inte till den webbplats som bad om det, och därför slår SP
800-63B fast att lösenord inte står emot nätfiske. Det mesta av
ingenjörsarbetet kring lösenord handlar om att begränsa vad den
delade kunskapen kostar när den läcker.

Varför det spelar roll

Ofta är ett lösenord det enda som skyddar ett konto. Två sorters
gissning spelar roll, och olika saker håller tillbaka var och en av
dem.

Gissning online innebär att pröva lösenord mot det aktiva
inloggningsformuläret, och där bestämmer tjänsten takten. SP 800-63B
begränsar antalet misslyckade försök i följd med en autentiserare
mot ett konto till 100, och kräver att nya lösenord kontrolleras mot
en spärrlista med vanliga, förväntade och läckta värden, så att de
val som en angripare skulle pröva först aldrig godtas.

Gissning offline börjar när en kopia av de lagrade lösenordsdata har
lämnat huset. Då finns varken formulär eller gräns. Riktlinjen
noterar att angripare kan beräkna många miljarder hashvärden per
sekund offline, och att lösenord som ska klara det måste vara flera
tiopotenser mer komplexa än sådana som bara möter ett
inloggningsformulär. Lagringen avgör alltså utgången. SP 800-63B
kräver att lösenord saltas och hashas med en metod för
lösenordshashning, som tar lösenordet, ett salt och en
kostnadsfaktor och finns till för att göra varje gissning dyr.
Saltet måste vara minst 32 bitar och väljas så att saltvärden sällan
krockar, vilket hindrar två konton med samma lösenord från att dela
samma lagrade hashvärde. Kostnadsfaktorn bör vara så hög som
verifieraren har råd med och höjas med tiden. Riktlinjen
rekommenderar också att det sparas vilken metod och kostnad som gav
varje hashvärde, så att systemet senare kan gå över till en
starkare.

RFC 9106 beskriver Argon2, en minneskrävande funktion byggd för just
det här jobbet, och rekommenderar varianten Argon2id: en genomgång
över 2 GiB minne som standard för alla miljöer, eller tre
genomgångar över 64 MiB där minnet är knappt. Enligt RFC:n maximerar
den första inställningen kostnaderna för en angripare med
specialbyggd hårdvara för brute force, och det är den egenskapen som
räknas när en fil med hashvärden väl har läckt. OWASP Password
Storage Cheat Sheet ger lägre minimivärden för praktisk användning
och reservlösningar för system som inte kan använda Argon2id, och
anger regeln som ligger under dem alla. Snabba hashfunktioner som
SHA-256 duger inte, eftersom de låter en angripare göra stora
mängder gissningar snabbt, och lösenord hashas i stället för att
krypteras, eftersom kryptering går åt båda hållen och originalet kan
återskapas ur den.

Så ser det ut i praktiken

Tre beslut om lösenord ligger bakom arbetet nedan: att hela
företaget förvarar dem i samma hanterare, att en ny server aldrig
går att nå utan sin brandvägg och att ett felmeddelande skiljer på
två sorters lösenord.

Innan ett system för lösenordshantering infördes i hela företaget
lagrades och delades inloggningsuppgifter på det sätt som var och en
föredrog. Sidan beskriver hur det ser ut i vardagen: sällan ett
dramatiskt intrång, oftare ett lösenord i ett chattmeddelande, en
delad inloggning som ingen byter och en långsam ansamling av små
exponeringar. Systemet gav organisationen ett enda konsekvent sätt
att lagra och dela inloggningsuppgifter, och sidans huvudpoäng är
att det inte var frivilligt för den enskilda, eftersom en
lösenordshanterare som bara halva teamet använder knappt hjälper när
risken bor i den halva som låter bli. När inloggningsuppgifterna väl
fanns på ett enda hanterat ställe blev åtkomstkontrollen enklare och
mer konsekvent. SP 800-63B pekar åt samma håll från tjänstens sida:
verifierare måste tillåta lösenordshanterare och autofyll, bör
tillåta inklistring, och riktlinjen nämner en lösenordshanterare som
sättet att ha ett eget lösenord för varje tjänst.

När en andra server provisionerades från kod var det den första
maskinens historik som stod för argumentet. Den hade skapats för
hand och fått sin brandvägg i efterhand, vilket lämnar ett fönster
där en ny värddator med en standardpolicy för lösenord går att nå
från internet. Lösningen är ordningsföljden: den nya maskinen föds
bakom sin brandvägg, eftersom brandväggens play körs före serverns
play.

Vid en inloggning mot en stor e-postleverantör sa applikationen till
användaren att lösenordet var fel. Det var det inte. Leverantören
kräver ett applikationsspecifikt lösenord för klienter från tredje
part, så ett och samma konto hade två sorters lösenord, och ett
meddelande som bara kände till den ena skickade användaren till att
skriva om något som aldrig kunde fungera. Det omskrivna meddelandet
namnger leverantören, anger att den kräver ett appspecifikt lösenord
och säger var man skapar ett, och ett test kontrollerar att
leverantörens namn och typen av inloggningsuppgift finns med.

Var det går fel

Ett lösenord, många konton. När samma lösenord skyddar flera
tjänster öppnar ett intrång hos den svagaste resten. SP 800-63B
kallar det password stuffing: ett lösenord som tagits från en
webbplats används mot samma persons konton på andra webbplatser.
Användare skyddar sig med ett eget lösenord per tjänst, vilket i
praktiken innebär en lösenordshanterare, och tjänster genom att
kontrollera nya lösenord mot värden från tidigare intrång.

Regler som gör lösenorden svagare. Krav på sammansättning känns
stränga och ger förutsägbara resultat. Riktlinjens eget exempel är
en användare som skulle ha valt ”password” och i stället väljer
”Password1” när en versal och en siffra krävs, och ”Password1” med
ett utropstecken sist när ett specialtecken också krävs. Den
utesluter sammansättningsregler, schemalagda byten, ledtrådar som
går att läsa före inloggningen och säkerhetsfrågor som namnet på ens
första husdjur, och den kräver fortfarande ett byte så snart det
finns tecken på att lösenordet har röjts.

En snabb hashfunktion, eller samma salt på varje rad. En
lösenordstabell som hashats med en allmän funktion, eller saltats
med samma värde rakt igenom, ger en angripare offline billiga
gissningar som kan prövas mot varje konto på en gång. System som
ärver gamla hashvärden kan hasha om varje lösenord med den nya
metoden vid användarens nästa inloggning, så som OWASP beskriver,
och den sparade uppgiften om metod visar vilka rader som fortfarande
ligger kvar på den gamla.

Lösenordet kortas av, eller går inte att klistra in. SP 800-63B
kräver att hela det inskickade lösenordet verifieras, aldrig en
avkortad del, och vill att inklistring tillåts så att
lösenordshanterare fungerar där autofyll inte gör det. Vissa
hashfunktioner har en egen gräns: OWASP noterar att bcrypt tar högst
72 byte indata i de flesta implementationer och uppmanar tjänster
som använder den att upprätthålla det maxvärdet.

Lösenordet hamnar där det aldrig var tänkt att vara. Ett lösenord
som klistrats in i en chatt, skrivits in i ett ärende eller skrivits
ut i en logg är en kopia utanför varje kontroll som det riktiga
förvaret har. Att byta lösenordet är det enda sättet att ta tillbaka
den kopian, och därför betyder ett enda hanterat ställe mer än någon
regel om hur lösenordet ser ut.

Läs mer

  * Password, in the NIST CSRC glossary — definitioner ur FIPS
140-2, SP 800-63-4 med flera, med lösenfras som ett specialfall.

  * NIST SP 800-63B-4 — de gällande reglerna för att välja,
kontrollera och lagra lösenord, med skälen i bilaga A.

  * RFC 9106 — Argon2, med de två rekommenderade inställningarna för
Argon2id vid lösenordshashning.

  * OWASP Password Storage Cheat Sheet — praktiska parametrar för
Argon2id, scrypt, bcrypt och PBKDF2, och hur gamla hashvärden
uppgraderas.

hDen här sidan på webben	URL:https://engineer.company/sv/glossary/password/	engineer.company	70
