{"canonical_url":"https://engineer.company/sv/glossary/penetration-test/","content_markdown":"# Penetrationstest\n\n## Vad det är\n\nEtt penetrationstest, ofta förkortat pentest, är säkerhetstestning där testarna\nefterliknar verkliga attacker för att hitta vägar runt säkerhetsfunktionerna i\nen applikation, ett system eller ett nätverk. NIST:s tekniska vägledning för\ntestning och bedömning av informationssäkerhet, SP 800-115, konstaterar att det\nofta innebär att genomföra riktiga attacker mot riktiga system och data, med de\nverktyg och tekniker som angripare själva använder. Den kortare definitionen i\nSP 800-53 Rev. 5, NIST:s katalog över åtgärder för säkerhet och\nintegritetsskydd, tillägger att de som testar vanligtvis arbetar inom bestämda\nramar, och det är just det som skiljer ett test från en attack: testet är\ngodkänt, avgränsat och skriftligt överenskommet innan det börjar.\n\nDet som skiljer det från annan säkerhetstestning är målet. En sårbarhetsskanner\njämför det den ser med beskrivningar av kända svagheter och rapporterar vad som\nkan finnas där. Den som utför ett penetrationstest försöker utnyttja svagheten.\nSP 800-115 uttrycker skillnaden rakt: skannrar kontrollerar bara om en sårbarhet\nkan finnas, medan attackfasen i ett penetrationstest utnyttjar den för att\nbekräfta att den faktiskt finns. De flesta tester letar också efter\nkombinationer, alltså svagheter i ett eller flera system som tillsammans ger mer\nåtkomst än någon av dem skulle ge ensam.\n\nOWASP:s Web Security Testing Guide (WSTG) konstaterar att tekniken också är\nallmänt känd som black box-testning eller etisk hackning. Teamet testar utifrån,\nutan att känna till målets inre funktion, och beter sig som en angripare skulle\ngöra, även om det ofta får ett eller flera giltiga användarkonton.\n\nTvå val formar varje test. Det första är utgångspunkten. Ett externt test börjar\nutanför nätverket med lite mer än adresserna som ingår i omfattningen; ett\ninternt test börjar innanför, oftast med en vanlig anställds åtkomst, och\nförsöker klättra vidare därifrån genom att eskalera sina privilegier. Det andra\när vem som vet om testet. SP 800-115 kallar öppen testning för white\nhat-testning: den sker med IT-personalens kännedom och samtycke. Dold testning,\neller black hat-testning, sker utan att IT-personalen känner till den, men med\nhögsta ledningens fulla kännedom och tillstånd.\n\nSP 800-115 delar in arbetet i fyra faser och tillägger i en fotnot att detta är\nett av många godtagbara sätt att gruppera det. Under planeringen kommer man\növerens om reglerna, ledningens godkännande dokumenteras och målen sätts; själva\ntestningen börjar i kartläggningen. Kartläggningen samlar information om målet,\nskannar det och jämför fynden med sårbarhetsdatabaser, bland dem den amerikanska\nNVD, och med testarnas egen kunskap. Attackfasen, som vägledningen kallar kärnan\ni varje penetrationstest, försöker utnyttja varje tänkbar svaghet. När ett\nlyckat angrepp ger ny åtkomst går testarna tillbaka till kartläggningen från den\nnya positionen. Rapporteringen löper parallellt med de tre andra faserna och\nslutar med en rapport som listar de sårbarheter som hittats, bedömer risken med\ndem och förklarar hur de kan åtgärdas. Andra metoder delar upp samma arbete på\nandra sätt: Penetration Testing Execution Standard (PTES), som WSTG räknar till\nsina referensmetodiker, har sju faser, från förberedande avstämningar före\nuppdraget till rapportering.\n\n## Varför det spelar roll\n\nEn skanners rapport är en lista över möjligheter. Vissa av dem går inte att\nutnyttja i er miljö, och en skanner kan inte se en svaghet som ingen har\nbeskrivit, eller en som uppstår först när två till synes ofarliga svagheter\nanvänds tillsammans. Ett penetrationstest besvarar en annan fråga: vad kan en\nangripare faktiskt göra här, och hur långt kan hen komma? SP 800-115 nämner vad\ndet mer kan visa: hur väl ett system står emot verkliga attackmönster, hur\nskicklig en angripare skulle behöva vara, vilka ytterligare motåtgärder som\nskulle hjälpa, och om försvararna märker attacken och reagerar på den.\n\nDärför väger fynden tungt även hos dem som aldrig läser skannerrapporter. Ett\nfynd som visar att en utomstående utan konto läste kundtabellen är ett bevis,\ninte en sannolikhet. SP 800-115 beskriver penetrationstestning som en iterativ\nprocess där minimal åtkomst används för att få större åtkomst, och en bra\nrapport visar den kedjan steg för steg, så att åtgärden kan bryta den i den\nbilligaste länken.\n\nSamma realism gör testet dyrt och riskabelt. NIST kallar det arbetsintensivt,\nsäger att det kräver stor expertis och understryker att system kan skadas eller\nslås ut under testet; erfarna testare minskar risken, men den kan aldrig\nelimineras helt. Mycket av det en testare gör, till exempel att angripa system\nför att kompromettera dem, är aktiviteter som organisationens egna policyer\nnormalt förbjuder. Det är därför spelreglerna för testet finns, på engelska\nrules of engagement (ROE): ett dokument, överenskommet innan testet börjar, som\nger testteamet befogenhet att utföra bestämda aktiviteter och inget utöver dem.\n\nDet är också en teknik bland flera, inte en dom i sig. WSTG konstaterar att\nmånga team använder penetrationstestning av webbapplikationer som sin främsta\nteknik för säkerhetstestning, och argumenterar för att den varken bör vara den\nfrämsta eller den enda. Webbapplikationer är nästan alltid specialbyggda, så att\ntesta dem utifrån liknar mer forskning än att hitta kända svagheter i\nstandardprodukter, och testet kommer sent i utvecklingens livscykel, när design\noch kod redan ligger fast. Där källkoden inte är tillgänglig, tillägger\nvägledningen, är ett penetrationstest klart bättre än ingen testning alls.\n\nFrekvensen följer av kostnaden. SP 800-115 menar att det, på grund av den höga\nkostnaden och den möjliga påverkan, kan räcka att testa en organisations nätverk\noch system en gång om året, med regelbunden och lättare skanning däremellan.\nVissa standarder kräver det också uttryckligen: WSTG konstaterar att PCI DSS,\nkortbranschens standard för datasäkerhet, har ett eget krav på\npenetrationstestning som omfattar både extern och intern testning.\n\n## Så ser det ut i praktiken\n\nDet mesta av ett penetrationstest avgörs innan testarna rör målet. Bilaga B i SP\n800-115 är en mall för spelreglerna, med avsnitt om syfte och omfattning,\ndeltagarna och tidsplanen, hur parterna kommunicerar och när testningen avbryts,\nvilka system som ingår och vilka som är undantagna, vilka aktiviteter som är\ntillåtna och förbjudna, hur testdata hanteras, hur resultaten rapporteras, och\nen sida med underskrifter. En nedkortad version för ett externt test av en\nwebbutik skulle kunna se ut så här. Den är skriven för den här artikeln, och\nnamn och adresser kommer från de intervall som är reserverade för dokumentation.\n\n```text\nSPELREGLER: externt test av shop.example.com\n\nSyfte         Ta reda på vilka svagheter en utomstående kan utnyttja,\n              och hur långt var och en leder.\nMål           203.0.113.10–203.0.113.20, ägarskap kontrollerat i WHOIS\nUndantag      203.0.113.15 (betaltjänstleverantör, inte vår att testa)\n              Alla tredjepartstjänster som butiken anropar\nKonton        Två kundkonton och ett supportkonto\nTidsram       3–14 november, 19.00–06.00 CET, utanför försäljningstoppar\nTestarnas IP  Endast 198.51.100.7 och 198.51.100.8\nTillåtet      Utnyttja en bekräftad svaghet för att visa effekten; läsa\n              data som tillhör testkontona; ladda upp en märkt testfil\n              som tas bort när testet avslutas\nFörbjudet     Överbelastningsattacker; ändra eller radera kunddata;\n              social manipulation; fysiskt intrång\nStopp         Butiken går ner, riktiga kunddata syns eller det finns\n              tecken på en verklig inkräktare: stoppa, ring\n              säkerhetsansvarig\nÅteruppta     Endast efter skriftligt besked från säkerhetsansvarig\nTestdata      Känsliga; endast på testteamets bärbara datorer, raderas\n              30 dagar efter slutrapporten\nRapportering  Daglig lägesrapport; slutrapport inom tio arbetsdagar\nSignerat      Testteamets ledare; informationssäkerhetschef\n```\n\nVarje rad besvarar en fråga som SP 800-115 tar upp. Vägledningen säger att man\ninnan testningen börjar ska kontrollera att varje offentlig adress på mållistan\ntillhör organisationen, och hänvisar till registreringsuppgifterna i WHOIS för\ndet. Den föreslår att en webbplats i drift testas på kvällen snarare än under de\nmest intensiva affärstimmarna. Den ber om adresserna som testarna arbetar från,\nså att administratörerna kan skilja testtrafik från en verklig attack. Listan\növer system som inte får röras kallar den en exclude list, och den säger att\nreglerna ska ange kriterier för att avbryta testet och en process för att\nåteruppta det. Den frågar också vad som ska hända om testarna hittar en verklig\ninkräktare: ska testningen stoppas, när kan den börja igen, och vem avgör det?\nSom ett minimum skriver testteamets ledare och högsta ledningen under, och\nintygar därmed att de förstår omfattningen och dess gränser.\n\nMed sådana regler följer attackfasen det mönster som WSTG beskriver för\nSQL-injektion. En skanning av butikens söksida pekar ut en möjlig svaghet. Det\nförsta beviset är ett databasfel när ett enkelt citattecken skrivs in i\nsökfältet. Sedan skickar testaren specialutformad indata som ändrar grammatiken\ni SQL-frågan, och räknar svagheten som bekräftad först när frågan returnerar\ndata som den inte borde returnera. Om de uppgifterna innehöll supportkontots\nsession skulle testaren kunna gå in som support och se sig om därifrån, och\nrapporten skulle visa hela vägen: ett ofiltrerat fält, en läckt session och\nsupportens insyn i alla beställningar.\n\nEtt sådant test kompletterar andra kontroller i stället för att ersätta dem.\nArtikeln om ett\n[löpande program för säkerhetsskanning](/sv/portfolio/ran-a-continuous-security-scanning-programme/)\nfrån grundarens arbete för NextMariner\nbeskriver statisk analys, dynamisk testning mot en körande instans och skanning\nav beroenden, allt automatiserat, och vid sidan av automatiseringen skriftliga\nsäkerhetsgranskningar, bland dem en hotmodell och en bedömning mot OWASP:s\ntestguide. Sidan förklarar också varför de kombineras: skannrar hittar de\nkategorier av problem som någon redan har beskrivit, och en hotmodell är där\nproblem som är specifika för en enskild plattform får ett namn.\n\n## Var det går fel\n\n**Testning utan skriftligt tillstånd.** Ett muntligt ”kör bara” från en\nteamledare täcker inte attacker som företagets policy förbjuder, och skyddar\nvarken testarna eller dem som beställde testet. Skriv spelreglerna först, och\nlåt testteamets ledare och högsta ledningen skriva under dem innan teamet\nskickar den första trafiken.\n\n**Testning av adresser som inte är era.** En mållista som kopierats från ett\ngammalt diagram kan innehålla adresser som nu tillhör någon annan, och på delade\nplattformar finns andra kunder alldeles intill er. Kontrollera att varje\noffentlig adress i omfattningen tillhör organisationen, som SP 800-115 begär,\noch för upp varje tredjepartstjänst med namn på listan över undantag.\n\n**En skanning som säljs som penetrationstest.** En skannerrapport med nytt\nförsättsblad listar möjligheter, inte bevis. Kräv belägg för varje fynd: vad\ntestaren gjorde, vilken åtkomst det gav och vad nästa steg skulle ha varit.\n\n**Penetrationstestet som enda säkerhetstestning.** Ett enskilt test ser ett\nurval av riskerna, vid ett tillfälle och utifrån. WSTG placerar hotmodellering i\ndesignfasen, granskning och analys av källkod under utvecklingen och\npenetrationstestning i testfasen som följer. Använd dem alla, och använd\npenetrationstestet för att bekräfta det som de tidigare kontrollerna inte kunde\nvisa.\n\n**Ingen regel för att avbryta.** Om testarna slår ut en tjänst i drift eller\nhittar tecken på en verklig inkräktare, och ingen har kommit överens om vem som\navbryter testet och vem som startar det igen, får folk improvisera under press.\nSkriv in kriterier för avbrott, en ringlista och en process för att återuppta\ntestet i spelreglerna.\n\n**Resultaten behandlas som vanliga data.** En rapport från ett penetrationstest\när en karta över vad en motståndare skulle kunna utnyttja, och SP 800-115 säger\natt testresultat ska behandlas som känsliga. Kom överens innan testet börjar om\nhur fynd samlas in, skickas, förvaras och förstörs, och begränsa vilka som får\nhela rapporten.\n\n**Fynd stängs utan nytt test.** En åtgärd kan vara ofullständig, eller hamna på\nett annat ställe än svagheten. WSTG kallar testning som försöker utnyttja\nsårbarheter som hittats i tidigare granskningar för fokuserad\npenetrationstestning, och konstaterar att den visar om specifika svagheter\nfaktiskt är åtgärdade i koden som är i drift. Kör det ursprungliga angreppet\nigen mot varje åtgärd innan fyndet stängs.\n\n**Förväntningen att ett dolt test hittar allt.** Enligt SP 800-115 undersöker\ndold testning vilken skada en motståndare kan orsaka; den testar inte varje\nskyddsåtgärd och hittar inte varje sårbarhet, och den tar sig oftast in genom de\nmest grundläggande svagheterna. Välj ett öppet test när målet är täckning, och\nett dolt när målet är att ta reda på om försvararna märker något.\n\n## Läs mer\n\n- [NIST SP 800-115: Technical Guide to Information Security Testing and Assessment](https://csrc.nist.gov/pubs/sp/800/115/final)\n  — NIST:s vägledning för att planera och genomföra säkerhetstester, med de fyra\n  faserna i ett penetrationstest och en mall för spelreglerna.\n- [OWASP Web Security Testing Guide v4.2: Introduction](https://wstg.owasp.org/v4.2/2-Introduction/)\n  — var penetrationstestning hör hemma bredvid granskning och källkodsanalys,\n  och varför det inte bör vara den enda tekniken.\n- [OWASP WSTG v4.2: Penetration Testing Methodologies](https://wstg.owasp.org/v4.2/3-The_OWASP_Testing_Framework/1-Penetration_Testing_Methodologies/)\n  — en kort översikt över PTES, PCI DSS-vägledningen, PTF, NIST SP 800-115 och\n  OSSTMM.\n- [NIST SP 800-53 Rev. 5: Security and Privacy Controls for Information Systems and Organizations](https://csrc.nist.gov/pubs/sp/800/53/r5/upd1/final)\n  — NIST:s katalog över åtgärder för säkerhet och integritetsskydd, där åtgärd\n  CA-8 täcker penetrationstestning och spelreglerna för den.\n\n\u003chttps://engineer.company/sv/glossary/penetration-test/\u003e\n","date_modified":"2026-11-12T05:34:23Z","description":"Vad ett penetrationstest är, hur de fyra faserna går till, vad spelreglerna måste slå fast och var testet hör hemma bredvid skanning.","formats":{"gemtext":"https://engineer.company/sv/glossary/penetration-test/index.gmi","gopher":"https://engineer.company/sv/glossary/penetration-test/gophermap","html":"https://engineer.company/sv/glossary/penetration-test/","json":"https://engineer.company/sv/glossary/penetration-test/index.json","markdown":"https://engineer.company/sv/glossary/penetration-test/index.md","pdf":"https://engineer.company/sv/glossary/penetration-test/index.pdf"},"kind":"page","language":"sv","title":"Vad är ett penetrationstest?","url":"https://engineer.company/sv/glossary/penetration-test/","version":1}