Progressive enhancement

Vad det är

Progressive enhancement är ett sätt att bygga webbsidor i lager, där
man börjar med det lager som alltid fungerar. Grunden är HTML som
innehåller allt innehåll och klarar varje uppgift på egen hand:
länkar leder någonstans, formulär skickas till en server, och sidan
kan läsas och användas utan att något annat har laddats. Stilmallar
läggs ovanpå för att lägga upp sidan och göra den behaglig att se
på. Skript kommer sist och gör den snabbare eller smidigare att
använda. Varje lager förbättrar det som ligger under, och sidan är
inte beroende av något lager ovanför HTML-koden för att göra sitt
jobb. GOV.UK:s Service Manual sammanfattar idén som att få sidan att
fungera med HTML först. På svenska kallas det också progressiv
förbättring.

Namnet kommer från ett föredrag av Steven Champeon och Nick Finck,
i*Inclusive Web Design For the Future with Progressive Enhancement*,		engineer.company	70
som enligt föredragets skriftliga version hölls den 11 mars 2003 på
SXSW i Austin i Texas. Texten skriver Progressive Enhancement med
stora begynnelsebokstäver och förkortar det till PE. Den ställer
idén mot graceful degradation, den äldre vanan att bygga för den
mest kapabla webbläsaren och hoppas att de andra ändå kunde nå
innehållet. PE börjar enligt texten med ett dokument som de minst
kapabla enheterna kan använda och lägger sedan på presentationen som
separat logik, så att de enkla enheterna inte tyngs av det som de
moderna webbläsarna får.

Skillnaden mellan de två ligger i arbetets riktning. Graceful
degradation utgår från hela upplevelsen och frågar vad som finns
kvar när delar av den saknas. Progressive enhancement utgår från det
som alltid finns och frågar vad som kan läggas till. I en nyare
webbläsare med en bra uppkoppling kan båda sluta i samma sida.
Skillnaden syns när något fallerar: en sida som har byggts nerifrån
har fortfarande kvar sin grund, medan en sida som har byggts
uppifrån bara har det som skaparna kom ihåg att ordna.

Det är ett arbetssätt, inte ett bibliotek eller en funktion. Inget i
HTML, CSS eller JavaScript heter progressive enhancement, men
standarderna ger utrymme för det. En webbläsare hoppar över en
CSS-deklaration som den inte förstår och ignorerar ett skript vars
typ den inte känner till, och regeln `@supports` låter en stilmall
fråga om en funktion finns innan den räknar med den.

Varför det spelar roll

Lagren fallerar på olika sätt, och GOV.UK:s Service Manual redogör
för hur. CSS-lagret är ganska förlåtande: en webbläsare hoppar över
en deklaration som den inte känner igen och fortsätter, men en
selektor som den inte känner till får den att kasta hela regeln.
JavaScript-lagret förlåter inte alls. När ett skript använder syntax
eller ett gränssnitt som webbläsaren saknar körs inte resten av
skriptet. En sida som behöver sitt skript för sin huvuduppgift är
därför bara så pålitlig som varje steg mellan servern och läsaren.

Och stegen är många. Samma sida räknar upp skäl till att CSS och
JavaScript kan låta bli att laddas eller köras: ett tillfälligt
nätverksfel, en annonsblockerare, ett CDN som ligger nere, ett
DNS-fel, en bugg i en webbläsaruppdatering, en brandvägg på jobbet
eller hemma. Inget av dem har med en gammal webbläsare att göra, och
läsaren kan inte se vilket det var. Det enda läsaren ser är en knapp
som inte gör något. Manualen anger inga siffror för hur ofta vart
och ett av dem händer; argumentet vilar på listan, inte på en
procentsats.

Vissa läsare stänger också av saker med flit. Manualen skriver att
vissa användare medvetet stänger av funktioner i sin webbläsare och
att deras val ska respekteras. HTML-standarden skriver att många
användare stänger av skriptkörning, och av det skälet, och för att
deklarativa mekanismer ofta är lättare att underhålla, uppmanar den
författare att använda dem i stället för skript där de kan. Dess
exempel är elementet `details`, som visar och döljer en del av en
sida utan en enda rad JavaScript. Standarden ber också författare
att se till att deras applikationer fortfarande fungerar på en
enklare nivå när det inte finns stöd för skript.

För brittiska offentliga tjänster gör manualen det till en regel: de
bör kunna användas med enbart HTML, och JavaScript bör, där det
används, bara förbättra HTML och CSS, så att folk fortfarande kan
använda tjänsten när skriptet fallerar. Regeln är skriven för en
regerings tjänster, inte för hela webben, men resonemanget håller
för varje webbplats vars läsare skaparna inte själva kan välja.

Teamet bakom sidan vinner också något. När en förbättring går sönder
förlorar läsaren förbättringen, inte uppgiften, så ett fel i ett
skript blir ett irritationsmoment och inte ett avbrott. En ny
funktion kan skickas ut till de webbläsare som stöder den utan en
plan för dem som inte gör det, eftersom de behåller den sida de
redan hade.

Så ser det ut i praktiken

HTML-standardens eget exempel på något som fungerar utan skript är
en tabell vars kolumnrubriker sorterar den, och det är ett bra prov
på metoden. Grunden är en tabell med vanliga länkar i rubrikerna.
Ett klick ber servern om samma tabell sorterad efter den kolumnen,
och servern skickar tillbaka den i den ordningen. Det fungerar i
alla webbläsare, med eller utan skript.

```html
<table id="orders">
  <thead>
    <tr>
      <th><a href="?sort=date">Datum</a></th>
      <th><a href="?sort=total">Belopp</a></th>
    </tr>
  </thead>
  <tbody>
    <tr>
      <td>2026-10-20</td>
      <td>120</td>
    </tr>
    <tr>
      <td>2026-10-24</td>
      <td>45</td>
    </tr>
  </tbody>
</table>
<script type="module" src="sort.mjs"></script>
```

Skriptet är förbättringen. Det hittar samma länkar, avbryter
navigeringen och sorterar om raderna på själva sidan, vilket sparar
en tur fram och tillbaka till servern.

```js
const table = document.querySelector("#orders");
const body = table.tBodies[0];
const collator = new Intl.Collator("sv", { numeric: true });

function sortBy(column) {
  const text = (row) => row.cells[column].textContent;
  const rows = [...body.rows];
  rows.sort((a, b) => collator.compare(text(a), text(b)));
  body.append(...rows);
}

for (const link of table.tHead.querySelectorAll("a")) {
  link.addEventListener("click", (event) => {
    event.preventDefault();
    sortBy(link.closest("th").cellIndex);
  });
}
```

Om ett fel uppstår innan en lyssnare har lagts till fungerar den
aktuella länken fortfarande. Om `sort.mjs` aldrig kommer fram gör
länkarna samma sak som förut. Om skriptet kastar ett fel halvvägs
använder de rubriker som skriptet inte hann lägga till lyssnare för
fortfarande servern. En webbläsare som inte stöder modulskript
uppfattar `type="module"` som en skripttyp den inte känner till och
ignorerar det, som HTML-standarden beskriver. Ett modulskript utan
`async` körs när sidan har parsats klart, så tabellen finns när
skriptet letar efter den. Det här exemplet återhämtar sig inte om en
tillagd klickhanterare kastar ett fel efter att `preventDefault()`
har avbrutit navigeringen.

Priset betalas på servern: grunden kräver en endpoint som kan
sortera, och de två sätten att sortera måste ge samma resultat. Det
är metodens vanliga kostnad, betald en gång. Den avsedda vinsten är
en sida vars huvuduppgift fortfarande kan utföras via servern som
reserv; en tillagd händelsehanterare måste bevara den möjligheten
när dess eget arbete misslyckas.

Den här webbplatsen gör grunden tydlig. Tillgänglighetsredogörelsen
beskriver kompletta sidor i HTML, CSS och SVG utan körbar
JavaScript. Sökkoden finns kvar men är avstängd, så sidorna inte är
beroende av ett filter. Redogörelsen nämner också en kvarstående
gräns: de små etiketter som visas när en ikon får fokus eller
pekaren hålls över den kan inte stängas med en tangent. Det skulle
kräva webbläsarkod som webbplatsen inte levererar. Därför uppfylls

1.4.13 Content on Hover or Focus bara delvis.

Var det går fel

Ett `noscript`-block får ersätta en grund. Elementet `noscript`
visar bara sitt innehåll när skript är avstängt, och HTML-standarden
säger det rakt ut: ”The noscript element is a blunt instrument.”
Skript kan vara påslaget och sidans skript ändå fallera, och då får
läsaren varken den skriptade sidan eller reservlösningen. Börja med
en sida som fungerar utan skriptet och låt skriptet ändra den, som
standardens eget exempel gör när dess skript lägger till ett levande
resultat i ett formulär och tar bort formulärets skicka-knapp.

En funktion utan stöd stoppar hela skriptet. Eftersom
JavaScript-lagret inte tål fel kan en enda bit nyare syntax i ett
skriptpaket dra med sig alla förbättringar i samma paket i fallet,
också de som annars hade fungerat. Håll grunden oberoende av
skriptet, så att ett fel bara kostar förbättringen. Ladda modern kod
med `type="module"`, som äldre webbläsare hoppar över, och om äldre
webbläsare alls ska få en förbättrad version, ge dem ett separat
klassiskt paket märkt med `nomodule`, som webbläsare med stöd för
moduler inte kör.

En ny selektor drar med sig bra regler. En webbläsare som möter en
selektor som den inte känner till kastar hela regeln, deklarationer
och allt. Står en nyare pseudoklass i en lista tillsammans med
selektorer som alla webbläsare förstår kan den därför ta bort stilar
från webbläsare som annars hade använt dem. Ge en selektor som vissa
webbläsare kanske inte stöder en egen regel.

Reservstilar läcker in i den förbättrade layouten. Bredder som är
skrivna för webbläsare utan ett nyare layoutsystem kan motverka det
layoutsystemet i de webbläsare som har det. CSS Conditional Rules
Level 3 visar lösningen med en flexlayout och ett block med
`@supports not (display: flex)` för alternativet och påpekar att
breddangivelserna kan skada flexlayouten. Därför hör de bara hemma i
stilarna för webbläsare utan den.

Bilder väljs av ett skript. HTML-standarden påpekar att om en sida
inte anger någon bild i sin HTML-kod och lämnar valet åt ett skript
laddas ingen bild alls ned för läsare som har stängt av skript, och
om ett skript byter ut en bild som HTML-koden redan har angett kan
webbläsaren starta två nedladdningar. Ange kandidaterna i HTML med
`srcset` och `sizes` eller med `picture`, och låt webbläsaren välja.

Beteende utan något under. Champeon och Fincks lista över strategier
ber om en reserv för allt beteende: ett riktigt `href` bakom varje
klickhanterare och en validering på servern bakom varje validering i
webbläsaren. En kontroll som bara finns som klickhanterare, eller
ett formulär som bara valideras i webbläsaren, har ingen grund alls.
Använd riktiga länkar och riktiga formulärinskick först, validera
alltid på servern, och se validering i webbläsaren som en
bekvämlighet som har lagts ovanpå.

Man tror att det handlar om gamla webbläsare. Ett team som tror att
grunden är till för gamla webbläsare tar bort den så snart de
webbläsarna är borta. GOV.UK:s lista över orsaker handlar om
nätverk, blockerare, brandväggar och felaktiga uppdateringar, och
dem möter dagens webbläsare också. Håll grunden vid liv som en väg
som används och testas: ladda då och då sidan med skript blockerade,
och genomför dess huvuduppgift från början till slut.

Läs mer

  * Using progressive enhancement — vägledningen i GOV.UK:s Service
Manual, senast uppdaterad den 27 september

  2024: de tre lagren, hur vart och ett av dem fallerar, och varför
offentliga tjänster bör fungera med enbart HTML.

  * HTML Standard: Scripting — elementet `script` med
`type="module"` och `nomodule`, och elementet `noscript` med rådet
att inte förlita sig på det.

  * CSS Conditional Rules Module Level 3 — W3C:s Candidate
Recommendation Draft från den 15 augusti 2024, som definierar
`@supports` med `not`, `and` och `or`.

  * HTML Standard: Images — `srcset`, `sizes` och `picture`, och
varför det sviker läsare som har stängt av skript när ett skript
väljer bilden.

hDen här sidan på webben	URL:https://engineer.company/sv/glossary/progressive-enhancement/	engineer.company	70
