{"canonical_url":"https://engineer.company/sv/glossary/rate-limiting/","content_markdown":"# Hastighetsbegränsning\n\n## Vad det är\n\nHastighetsbegränsning, på engelska rate limiting, är ett tak för hur många\nbegäranden en klient får skicka till en tjänst inom en viss tidsrymd,\nupprätthållet av tjänsten själv eller av något som står framför den. Varje gräns\nmåste besvara tre frågor: vem som räknas som klienten, hur begärandena räknas\noch vad som händer med den begäran som går över. HTTP-statuskoden för den sista\nfrågan, 429 Too Many Requests, definierades i RFC 6585 i april 2012, och den\nRFC:n lämnar medvetet de två första öppna. En server kan räkna per resurs, för\nhela servern eller över en grupp servrar, och den kan känna igen klienten på\ndess autentiseringsuppgifter eller på en kaka (cookie) som bär tillstånd.\n\nI praktiken är nyckeln en av en handfull saker: klientens IP-adress, det\ninloggade kontot, en API-nyckel eller någon av dem kombinerad med anropsvägen,\nså att ett inloggningsformulär och en produktsida får olika gränser. Svaret på\nen begäran över gränsen finns i tre varianter. Servern kan neka den med 429,\nhelst med en `Retry-After`-header som säger hur länge klienten ska vänta,\nantingen som ett antal sekunder eller som ett HTTP-datum. Den kan hålla tillbaka\nbegäran och behandla den en stund senare, så att en topp jämnas ut i stället för\natt nekas. Eller, när själva mängden är attacken, kan den stänga anslutningen\nutan att svara. Det är just vad RFC 6585 föreslår, eftersom det också kostar\nresurser att skriva ett artigt 429-svar till varenda begäran i en flod.\n\nHur räkningen går till avgör hur en gräns beter sig i kanterna. Ett fast fönster\nräknar begäranden per kalenderminut eller -timme och börjar om från noll när\nfönstret byts. Det är billigt och lätt att förklara, och det låter en klient\ngöra av med hela sin kvot under den sista sekunden av ett fönster och igen under\nden första sekunden av nästa: med en gräns på 100 i minuten blir det 200\nbegäranden på två sekunder. Ett glidande fönster ser alltid lika långt bakåt\nfrån nuet, så det finns inget fönsterbyte att utnyttja; stick tables i HAProxy\nhåller räknare av det slaget, och manualen beskriver ett av sina exempel som en\nanslutningsfrekvens beräknad över ett glidande fönster på 30 sekunder. Leaky\nbucket-metoden, den ”läckande hinken”, som nginx använder, släpper igenom\nbegäranden i en fast genomsnittlig takt, håller en liten kö för dem som kommer\nsnabbare och nekar det som skulle få kön att svämma över. En token bucket\nfungerar tvärtom: polletter (tokens) samlas i jämn takt upp till ett tak, varje\nbegäran förbrukar en, och en klient som har varit tyst ett tag kan använda sina\nbesparingar i en enda topp.\n\n## Varför det spelar roll\n\nEn publik endpoint kan inte påverka vem som anropar den eller hur ofta. En\nskrapbot som kopierar en katalog, ett skript som har fastnat i en loop av nya\nförsök, en angripare som provar läckta lösenord mot inloggningsformuläret och en\npartner vars nattliga jobb skrevs i all hast ser likadana ut för servern: fler\nbegäranden än den var dimensionerad för, från några få källor. Utan en gräns är\ndet den flitigaste anroparen som avgör hur mycket kapacitet alla andra får. Med\nen gräns kan en enskild klient bara använda sin egen andel, och resten av\ntjänsten fortsätter i normal takt medan den klienten väntar.\n\nVissa begäranden är mycket dyrare än andra. En produktsida kan levereras från en\ncache på en millisekund, medan en sökning, en export eller allt som anropar ett\nbetalt externt API kostar riktig processortid eller riktiga pengar vid varje\nanrop. Det är de anropsvägarna en missbrukare går efter, just för att de inte\nkostar anroparen någonting. En enda global gräns som är låg nog att skydda\nexporten skulle strypa vanlig surfning, så användbar hastighetsbegränsning sätts\nper anropsväg, med varje gräns vald efter vad vägen kostar och hur den används\nlegitimt.\n\nEn gräns är också en del av kontraktet för ett API. Klienter som känner till\nreglerna kan anpassa takten och aldrig slå i dem, vilket är billigare för båda\nparter än att upptäcka gränsen genom att bli nekade. HTTP har ingen\nstandardheader för det här. Många API:er skickar `X-RateLimit-Limit`,\n`X-RateLimit-Remaining` och `X-RateLimit-Reset`, men samma namn bär olika värden\nfrån en implementation till nästa, vilket ett IETF-utkast som vill standardisera\nidén redogör för. Utkastet definierar två fält, `RateLimit-Policy` för kvoten\noch fönstret och `RateLimit` för det som återstår; den elfte versionen är\ndaterad 23 maj 2026 och är, som varje Internet-Draft, ett pågående arbete och\ninte en standard.\n\n## Så ser det ut i praktiken\n\nI nginx kräver en gräns två direktiv: ett i `http`-blocket som sätter upp\nräknaren, och ett där gränsen ska gälla:\n\n```nginx\nlimit_req_zone $binary_remote_addr zone=perip:10m rate=1r/s;\nlimit_req_status 429;\n\nserver {\n    location /search/ {\n        limit_req zone=perip burst=5 nodelay;\n        proxy_pass http://app;\n    }\n}\n```\n\nNyckeln är klientens adress i binär form, som tar 4 byte för IPv4 och 16 för\nIPv6, och räknarna ligger i en delad minneszon på 10 megabyte som heter `perip`.\nDokumentationen anger tillståndet för en nyckel till 128 byte på en\n64-bitarsplattform, så en megabyte rymmer cirka åttatusen adresser och den här\nzonen cirka åttiotusen; när den blir full kastar nginx ut den minst nyligen\nanvända adressen. `rate=1r/s` tillåter en begäran per sekund i genomsnitt.\n`burst=5` låter upp till fem begäranden över den takten vänta på sin tur i\nstället för att nekas, och `nodelay` behandlar dem direkt i stället för att\nsprida ut dem i den konfigurerade takten. Allt utöver burst nekas. nginx skulle\nsom standard svara på det med 503, och därför sätter `limit_req_status` 429.\nTakter under en per sekund skrivs per minut, så `30r/m` är en begäran varannan\nsekund. Innan en ny gräns tas i bruk räknar `limit_req_dry_run on` som vanligt\noch markerar de begäranden som skulle ha nekats som `REJECTED_DRY_RUN` i\nvariabeln `$limit_req_status`, utan att neka något.\n\nPå mottagarsidan bör en klient som slår i gränsen läsa svaret i stället för att\nförsöka igen direkt. Ett 429-svar från ett API som följer IETF-utkastet kan se\nut så här:\n\n```http\nHTTP/1.1 429 Too Many Requests\nContent-Type: application/problem+json\nRetry-After: 20\nRateLimit-Policy: \"default\";q=100;w=60\nRateLimit: \"default\";r=0;t=20\n```\n\nPolicyn tillåter 100 begäranden per fönster på 60 sekunder, inga återstår, och\nkvoten kommer tillbaka om 20 sekunder. Där båda fälten finns säger utkastet att\n`Retry-After` går före. En väluppfostrad klient väntar minst så länge, lägger\ntill en liten slumpmässig fördröjning och faller, om det inte finns någon\n`Retry-After` alls, tillbaka på exponentiell backoff i stället för ett fast\nintervall.\n\nDe\n[22 hastighetsbegränsarna som stänger vid fel](/sv/portfolio/built-fail-closed-rate-limiting-and-anti-abuse/)\nfrån 2025, byggda för en publik katalog över företag och yrkespersoner, följer\nregeln om en gräns per anropsväg: var och en är konstruerad för den väg den\nskyddar, eftersom ett inloggningsförsök, en sökning och en massexport blir\nmissbruk vid helt olika frekvenser. Tillståndet ligger i Redis, så att en gräns\ndelas mellan instanser i stället för att gälla per process. Det avgörande\nbeslutet var vad som händer när Redis inte svarar: anropsbegränsarna nekar\ntrafiken i stället för att vinka igenom den. Sidan döljer inte priset, att ett\nRedis-problem blir ett problem som användarna ser, och inte heller varför det\naccepterades: alternativet var att ett Redis-problem blev ett\nfaktureringsproblem. Runt dem finns Cloudflare Turnstile, ett ursprungslås och\n351 rader middleware för idempotens, så att en skrivning som görs om inte blir\ntvå.\n\n## Var det går fel\n\n**Varje server räknar för sig.** En gräns som hålls i processminnet\nmultipliceras med varje kopia av applikationen: fyra instanser bakom en\nlastbalanserare släpper igenom en klient i fyra gånger den avsedda takten, och\nvarje omstart nollställer räknarna. Zonen i nginx är delat minne på en maskin,\noch att hålla zoner i takt mellan servrar ingår i den kommersiella\nprenumerationen; peers-protokollet i HAProxy kopierar poster i stick tables\nmellan instanser men, som manualen påpekar, utan att lägga ihop dem. Håll\nräknarna i ett lager som alla instanser frågar, som katalogen ovan gör med\nRedis, eller upprätthåll gränsen på den enda punkt som all trafik passerar.\n\n**Alla kommer från samma adress.** Bakom en omvänd proxy, ett CDN eller en\nlastbalanserare ser applikationen en enda klientadress för alla användare om\ninte den ursprungliga skickas vidare, och en gräns per IP-adress stryper då alla\npå en gång. Ett helt kontor eller mobilnät bakom NAT ger samma effekt i mildare\nform. Bygg gränsen på den verkliga klientadressen från en header som bara din\negen proxy får sätta, och föredra kontot eller API-nyckeln framför adressen för\ninloggad trafik.\n\n**Begränsaren rapporterar ett serverfel.** Standardsvaret från nginx på en nekad\nbegäran är 503 Service Unavailable, som i HTTP betyder att servern är\növerbelastad eller nere för underhåll. Instrumentpaneler och larm som behandlar\n5xx-svar som serverfel väcker då någon för att en enda klient var girig, och\nklienten lär sig ingenting om sitt eget beteende. Svara med 429, som lägger\norsaken hos klienten, och logga nekandena på en egen nivå.\n\n**Alla nekade klienter kommer tillbaka i samma sekund.** Om en kvot nollställs\nvid en fast tidpunkt, eller om varje nekad klient får samma `Retry-After`,\nkommer alla tillbaka samtidigt; IETF-utkastet ger exemplet med en daglig\nnollställning kl. 18:00:00, då alla klienter sannolikt dyker upp kl. 18:00:00.\nToppen som följer kan bli värre än den som begränsades. Lägg till jitter i båda\nändar: variera väntetiden som servern anger, och låt klienterna lägga till en\negen slumpmässig fördröjning.\n\n**Ingen har bestämt vad som händer när lagret går ner.** En begränsare som\nhåller sina räknare i Redis eller en databas måste göra något när lagret inte\ngår att nå. Kod som fångar anslutningsfelet och släpper igenom begäran har valt\natt stå öppen vid fel (fail open), vilket gör avbrottet till ett fönster utan\ngränser för den som håller utkik; kod som nekar har valt att stänga vid fel\n(fail closed), vilket gör det till ett avbrott för alla. Inget av dem är fel\növerallt, men valet hör hemma i ett designbeslut per anropsväg, så som katalogen\novan fattade det, och inte i vad ett bibliotek råkar göra som standard.\n\n**Att räkna nekanden läcker information.** Om svar med 401 och 403 räknas mot en\nkvot, varnar IETF-utkastet, kan en illvillig klient sondera en endpoint för att\nfå veta något om en annan användares trafik. Bestäm vilka svar som räknas, ge\nmisslyckad autentisering en egen gräns och visa inte kvotdetaljer för klienter\nsom inte har autentiserat sig.\n\n## Läs mer\n\n- [RFC 6585: Additional HTTP Status Codes](https://www.rfc-editor.org/rfc/rfc6585.html#section-4)\n  — definierar 429 Too Many Requests och säger vad koden lämnar åt servern: vem\n  användaren är och hur begäranden räknas.\n- [RFC 9110: HTTP Semantics](https://www.rfc-editor.org/rfc/rfc9110.html#section-10.2.3)\n  — fältet `Retry-After` och dess två former, och vad 503 betyder när servern\n  skickar det.\n- [RateLimit header fields for HTTP](https://datatracker.ietf.org/doc/draft-ietf-httpapi-ratelimit-headers/)\n  — IETF-arbetsgruppen HTTPAPI:s utkast till `RateLimit-Policy` och `RateLimit`,\n  med ett säkerhetsavsnitt om klienter som återvänder samtidigt och om\n  informationsläckor.\n- [Module ngx_http_limit_req_module](https://nginx.org/en/docs/http/ngx_http_limit_req_module.html)\n  — `limit_req`, `burst`, `nodelay`, `delay`, testkörningsläget (dry run) och\n  storlekarna på den delade minneszonen.\n- [HAProxy 3.4 Configuration Manual](https://docs.haproxy.org/3.4/configuration.html)\n  — stick tables och deras frekvensräknare, och peers-protokollet som kopierar\n  dem mellan instanser.\n\n\u003chttps://engineer.company/sv/glossary/rate-limiting/\u003e\n","date_modified":"2026-10-29T11:17:41Z","description":"Hur en tjänst sätter ett tak för en klients begäranden, vad den svarar när taket är nått och misstagen som får en gräns att läcka eller slå fel.","formats":{"gemtext":"https://engineer.company/sv/glossary/rate-limiting/index.gmi","gopher":"https://engineer.company/sv/glossary/rate-limiting/gophermap","html":"https://engineer.company/sv/glossary/rate-limiting/","json":"https://engineer.company/sv/glossary/rate-limiting/index.json","markdown":"https://engineer.company/sv/glossary/rate-limiting/index.md","pdf":"https://engineer.company/sv/glossary/rate-limiting/index.pdf"},"kind":"page","language":"sv","title":"Vad är hastighetsbegränsning?","url":"https://engineer.company/sv/glossary/rate-limiting/","version":1}