Omvänd proxy

Vad det är

En omvänd proxy tar emot förfrågningar åt en webbtjänst. Webbläsaren
ansluter till webbplatsens offentliga adress, där proxyn lyssnar.
Proxyn väljer var förfrågan ska hamna, skickar vidare den och
förmedlar svaret från tjänsten. Servern bakom proxyn kallas
ursprungsserver. Den kan få en ny intern adress utan att besökarens
bokmärken behöver ändras. HTTP-standarden använder ordet gateway för
rollen. En vanlig framåtriktad proxy arbetar åt klienten och
kontaktar andra tjänster för klientens räkning.

En webbplats kan till exempel hämta startsidan från en tjänst och
rapporten på `/api/rapporter/42` från en annan. Båda nås genom samma
offentliga domännamn. Proxyn kan läsa sökvägen i HTTP-förfrågan och
använda den för sitt val. Om flera servrar kan svara på samma
förfrågan kan samma produkt också fördela belastningen mellan dem.
En omvänd proxy kan lika gärna betjäna en enda ursprungsserver. Håll
gärna isär beslutet om vart en viss sökväg skickas och beslutet om
vilken av flera likvärdiga servrar som får arbetet.

Vissa produkter kan föra vidare en krypterad TCP-anslutning till
tjänsten bakom. Vägvalet kan då bygga på anslutningsuppgifter eller
synliga fält i TLS-förhandlingen, när sådana fält finns
tillgängliga. För att kunna välja med ledning av en krypterad
HTTP-sökväg måste komponenten först få tillgång till
HTTP-meddelandet. Rita därför in var TLS avslutas och om nästa
förbindelse använder en ny TLS-session. Då blir det tydligt vilka
uppgifter de olika delarna faktiskt kan läsa.

Varför det spelar roll

En gemensam ingång gör det enklare att beskriva vilka tjänster som
nås utifrån. Proxyn kan hantera certifikatet för det offentliga
namnet medan applikationerna ligger på ett privat nät. Den kan också
skriva åtkomstloggar, begränsa förfrågningar och styra om gamla
adresser. Utgå från vad varje väg behöver. En tjänst som tar emot
filer behöver kanske en högre storleksgräns, medan en strömmande
tjänst behöver skicka data vidare så snart de finns.

Den omvända proxyn blir en del av webbplatsens förtroendegräns. Där
TLS avslutas kan operatören läsa HTTP-meddelandet, inklusive kakor
och uppgifter som användaren skickar. Ny kryptering till
ursprungsservern kan skydda den anslutningen under transport. Den
som sköter proxyn har fortfarande tillgång till det som proxyn
behandlar. Kom därför överens om vilka uppgifter operatören behöver,
vilka som får läsa loggarna och när uppgifterna raderas.

Både proxyn och ursprungsservern kan skicka ett felsvar. En gateway
kan returnera `502` när den får ett ogiltigt svar, eller `504` när
den har väntat för länge. En applikation kan också sätta sin egen
felstatus. Anteckna tiden och adressen för en kontrollerad
förfrågan, och följ samma händelse genom båda loggarna. Om
ursprungsservern aldrig såg förfrågan ger dess kod för just den
sökvägen få ledtrådar.

Så ser det ut i praktiken

I arbetet med att stämma av DNS-zonen som kod beskriver Engineer ApS
hur en fungerande CDN-proxy togs ur bruk. När den var i drift
behandlade leverantörens nät varje besökares adress och efterfrågade
URL före företaget. Företaget vägde integriteten för besökarna högre
än angreppsskyddet proxyfunktionen gav. DNS-zonen kunde fortfarande
versionshanteras och granskas. En leverantör kan erbjuda både DNS
och proxy, men uppgifterna den får tillgång till beror på vilken
funktion man väljer att använda.

Prova två anrop i en testmiljö, till exempel `/health` och
`/api/rapporter/42?vy=kort`. Anteckna vilken metod och sökväg som
kommer fram till applikationen. Kontrollera svaret i webbläsaren och
läs värdnamn och protokoll om användaren omdirigeras. Byt sedan den
interna adressen för rapporttjänsten och upprepa testen med samma
offentliga URL. Då får du se att de adresser som användaren har fått
fortsätter att fungera när tjänsten flyttas.

För att prova en delad cache kan du använda två separata sessioner
där varje användare får en egen, ofarlig markör i svaret.
Kontrollera att den ena sessionen alltid får sitt eget innehåll.
Stäng sedan ursprungsservern i testmiljön och se vad webbläsaren och
loggarna visar under felet. Ta med väntetiden. Det är lättare att
avgöra vilket led som behöver åtgärdas när dess felsignaler är kända
i förväg.

Var det går fel

Klienter kan själva skicka ett fält som heter `Forwarded` eller
`X-Forwarded-For`. Bestäm vilken proxykedja applikationen får lita
på och vilka värden som ska rensas bort eller ersättas när förfrågan
anländer. Ursprungsservern bör bara acceptera anslutningar från
avsedda motparter. Skicka ett anrop med en avsiktligt felaktig
klientadress och läs både det applikationen loggar och det värde en
åtkomstregel faktiskt använder.

Ett inloggningsflöde kan avslöja att applikationen har använt det
interna värdnamnet eller valt HTTP trots att besökarens sida
öppnades med HTTPS. Ge applikationen en verifierad uppgift om den
offentliga adressen. Följ länkarna tillbaka från inloggningen och
kontrollera omdirigeringar och kakor. Prova en djup sökväg med
parametrar om proxyn lägger till eller tar bort ett prefix, så att
testet täcker mer än startsidan.

Ett nytt försök efter ett uteblivet svar kan skapa ett nytt problem.
Applikationen kan redan ha bokfört en betalning när proxyn slutar
vänta. Beskriv vad som händer vid upprepade anrop innan du låter
proxyn skicka en sådan förfrågan igen. En kontrollerad försening
efter en genomförd åtgärd visar vem som avbryter väntan och om
teamet kan avgöra vilken begäran som faktiskt utförde arbetet.

Läs mer

  * RFC 9110 om mellanhänder i HTTP definierar rollerna proxy,
gateway och tunnel.

  * RFC 7239 om Forwarded beskriver fältet samt risker för säkerhet
och integritet.

  * NGINX HTTP-proxymodul tar upp vägval, fält, buffring och
tidsgränser.

  * Caddys reverse_proxy-direktiv förklarar serverval och vilka
uppgifter som förs vidare.

  * Apache HTTP Servers vägledning visar hur den offentliga servern
skickar trafik vidare till tjänsterna bakom den.

hDen här sidan på webben	URL:https://engineer.company/sv/glossary/reverse-proxy/	engineer.company	70
