{"canonical_url":"https://engineer.company/sv/glossary/ssrf/","content_markdown":"# SSRF\n\n## Vad det är\n\nSSRF, kort för server-side request forgery, är attacken där någon ger en server\nen URL och servern hämtar den åt dem, från den plats i nätverket där servern\nråkar stå. Common Weakness Enumeration för upp den som CWE-918 och beskriver\nfelet utifrån vad koden underlåter att göra: den tar emot en URL från en\nkomponent längre upp i kedjan, hämtar det som URL:en pekar på och försäkrar sig\naldrig om att anropet går till det mål det var avsett för. Angriparen ändrar\ninte en rad i serverns kod. Angriparen lämnar en adress, och serverns plats i\nnätverket sköter resten.\n\nDen platsen är hela poängen. En server i ett datacenter eller ett molnkonto når\noftast saker som en besökare på internet inte når: en adminpanel bunden till en\nintern adress, en databasport, en övervakningspanel, en metadatatjänst.\nCWE-posten säger rakt ut vad som följer. Servern blir proxy åt angriparen, den\nkan fås att skanna portar på maskiner i det interna nätverket, och URL:er som\nbörjar med `file://`, `gopher://` eller `tftp://` kan läsa dokument på själva\nmaskinen eller ge angriparen mer kontroll över vad anropet innehåller. CWE\nplacerar SSRF under en bredare svaghet, CWE-441, den oavsiktliga proxyn eller\n”confused deputy”: en komponent med behörigheter som utför arbete åt någon som\nsaknar dem.\n\nDet som öppnar dörren är oftast en helt vanlig funktion. OWASP:s fusklapp om\nförebyggande (cheat sheet) nämner två typiska fall: en profilbild som\napplikationen laddar ned från en URL som användaren skrivit in, och webhook-\neller callback-URL:er som användarna registrerar så att applikationen kan anropa\ndem senare. Förhandsvisningar av länkar och knappar för import från URL hör till\nsamma familj, liksom varje funktion där servern följer en adress som någon annan\nhar skrivit. CWE stavar själv beteckningen Server-Side Request Forgery med\nversaler, och posten nämner ett äldre namn på samma sak, XSPA, kort för Cross\nSite Port Attack.\n\n## Varför det spelar roll\n\nOWASP tog med SSRF på sin Topp 10 år 2021, som A10, och inte på grund av\nmängden. Datan visade en relativt låg förekomst, men kategorin var\nförstahandsvalet i OWASP:s enkät bland gemenskapen, och betygen för utnyttjande\noch konsekvens låg över genomsnittet. OWASP förklarar det med att hämtning av\nURL:er har blivit en rutinfunktion i webbapplikationer, och att molntjänster och\nmer komplexa arkitekturer gör följderna allvarligare. I 2025 års utgåva har SSRF\ningen egen kategori längre: CWE-918 finns bland de anmärkningsvärda svagheterna\nunder A01:2025, Broken Access Control, kategorin som ligger överst på listan.\nMITRE:s rangordning pekar åt samma håll, med CWE-918 på CWE Top 25 Most\nDangerous Software Weaknesses varje år från 2021 till 2025.\n\nSkälet är att SSRF går rakt igenom de försvar som team lutar sig mest mot. OWASP\nbetonar att attacken fungerar även när applikationen står bakom en brandvägg,\nett VPN eller en åtkomstlista i nätverket, eftersom anropet går ut inifrån.\nOWASP:s exempelscenarier är en rundtur i det som döljer sig bakom den\nperimetern: att kartlägga interna maskiner och öppna portar utifrån om\nanslutningar lyckas eller hur lång tid de tar, att läsa lokala filer som\n`file:///etc/passwd`, att tala med interna tjänster som\n`http://localhost:28017/` och att missbruka de tjänsterna för att komma vidare,\nända till fjärrkörning av kod eller överbelastning.\n\nMolnets metadata är scenariot som gör en olägenhet till ett intrång. OWASP\npåpekar att de flesta molnleverantörer har instansens metadata på\n`http://169.254.169.254/`, en adress i blocket 169.254.0.0/16 som IANA:s\nregister över adresser för särskilda ändamål för upp som link-local. På Amazon\nEC2 är instansens metadatatjänst på den adressen också platsen där programvara\npå instansen hämtar AWS-autentiseringsuppgifter för den roll som är kopplad till\nden. En server som hämtar vilken URL som helst åt vem som helst kan ombes hämta\ndem också.\n\nMönstret dyker hela tiden upp på nya ställen. Bland de senaste exemplen i\nCWE-posten finns en verktygslåda för LLM:er som hämtade godtyckliga bild-URL:er\noch utnyttjades aktivt i april 2026 för portskanning (CVE-2026-33626), och ett\nramverk för LLM-applikationer där URL-hämtaren kunde styras mot lokala adresser\nmed en konstruerad `Location`-header (CVE-2024-3095). En agent som surfar på\nwebben åt en användare är, sett från nätverkets håll, bara en server som hämtar\nURL:er som någon annan har valt.\n\n## Så ser det ut i praktiken\n\nTa en chattapplikation på `app.example.com` som visar ett förhandsvisningskort\nnär någon klistrar in en länk. Webbläsaren skickar URL:en till servern, och\nservern hämtar sidan för att läsa titeln och bilden:\n\n```http\nPOST /api/link-preview HTTP/1.1\nHost: app.example.com\nContent-Type: application/json\n\n{\"url\": \"https://news.example.org/2026/10/harbour-reopens\"}\n```\n\nSå fungerar funktionen som avsett. Se nu samma anrop med en annan URL, den som\nAWS-dokumentationen använder för att lista instansens metadata:\n\n```http\nPOST /api/link-preview HTTP/1.1\nHost: app.example.com\nContent-Type: application/json\n\n{\"url\": \"http://169.254.169.254/latest/meta-data/\"}\n```\n\nOm servern körs på EC2 och den äldre IMDSv1 fortfarande är tillåten skickar den\nanropet inifrån instansen, metadatatjänsten svarar, och det som\nförhandsvisningskoden skickar tillbaka hamnar hos angriparen. Ingenting\ninjicerades och ingenting kraschade. Servern gjorde precis det den var byggd\nför, bara för fel adress.\n\nEn kontroll av destinationen börjar med vart anropet faktiskt skulle gå när namnet har slagits upp, inte med texten i URL:en. I Python använder standardbibliotekets modul `ipaddress` IANA:s register över adresser för särskilda ändamål för att klassificera om en adress är global. Det utesluter adresser som direkt tillhör loopback-, privata, link-local-, delade eller dokumentationsområden. Hjälpfunktionen nedan illustrerar denna klassificering, inte ett fullständigt skydd mot SSRF. En driftsättning måste också begränsa anrop till tillåtna unicastdestinationer och ta hänsyn till adressöversättning som NAT64: i ett nätverk med en översättande gateway kan en adress som klassificerats som global fortfarande nå en blockerad, inbäddad IPv4-destination. Hjälpfunktionens klassificeringstest är:\n\n```python\nimport ipaddress\nimport socket\nfrom urllib.parse import urlsplit\n\nALLOWED_SCHEMES = {\"http\", \"https\"}\n\n\ndef resolve_public(url: str) -\u003e tuple[str, int, list[str]]:\n    parts = urlsplit(url)\n    if parts.scheme not in ALLOWED_SCHEMES or not parts.hostname:\n        raise ValueError(\"scheme or host not allowed\")\n    port = parts.port or (443 if parts.scheme == \"https\" else 80)\n    infos = socket.getaddrinfo(parts.hostname, port, type=socket.SOCK_STREAM)\n    addresses = sorted({info[4][0] for info in infos})\n    for address in addresses:\n        if not ipaddress.ip_address(address).is_global:\n            raise ValueError(f\"{address} is not a public address\")\n    return parts.hostname, port, addresses\n```\n\nVarje adress som namnet slås upp till måste klara testet, inte bara den första.\nSjälva hämtningen ansluter sedan till en av de godkända adresserna, men skickar\nfortfarande det ursprungliga värdnamnet i `Host`-headern och använder det för\natt kontrollera TLS-certifikatet, och omdirigeringar är avstängda. Låter man\nHTTP-klienten slå upp namnet en gång till är kontrollen förgäves. Det är den\nformen som OWASP:s fusklapp beskriver för det svåra fallet, webhooks, där\nanvändarna själva väljer målen och ingen lista över tillåtna adresser kan räkna\nupp dem i förväg. Där målen är kända snävar en lista över exakta värdnamn in\nfältet ytterligare, men fusklappen är tydlig med att de uppslagna adresserna\nändå måste igenom samma test.\n\nKontrollerna i applikationen är ett lager. Vår beskrivning av\n[e-post med failover och leveransloggning](/sv/portfolio/built-email-with-failover-and-delivery-logging/)\nnämner att själva sändningsvägen går genom en SSRF-skyddad klient med en timeout\npå 30 sekunder. Bakom applikationen gäller OWASP:s råd för nätverkslagret\nfortfarande: lägg koden som hämtar externa resurser i ett eget nätverkssegment\noch ge den brandväggsregler som nekar allt som inte uttryckligen är tillåtet, så\natt en förbisedd kontroll möter en stängd dörr.\n\n## Var det går fel\n\n**Spärrlistor och mönstermatchning.** Ett filter som avvisar URL:er med\n`127.0.0.1`, `localhost` eller `169.254.169.254` har redan förlorat.\nPOSIX-funktionen `inet_addr()` godtar en IPv4-adress i en till fyra delar, var\noch en decimal, oktal eller hexadecimal, så för varje parser som följer de\nreglerna är både `2852039166` och `0xa9.0xfe.0xa9.0xfe` metadataadressen.\nCWE-posten nämner en CVE där oktala och hexadecimala former slank förbi en\nkontroll skriven för decimaltal och slog ut ett SSRF-skydd (CVE-2016-4029).\nOWASP:s Topp 10 säger det rakt ut: SSRF ska inte motverkas med en spärrlista\neller ett reguljärt uttryck. Avgör saken på den uppslagna adressen, som ovan,\noch tillåt hellre än förbjud.\n\n**Kontroll nu, anslutning senare.** Att validera värdnamnet och sedan låta\nHTTP-klienten slå upp det igen lämnar en lucka. Med DNS rebinding svarar\nangriparens namn med en publik adress vid kontrollen och en intern vid\nanslutningen. Anslut till exakt den adress du validerade, och tillämpa samma\npolicy på nya försök och reservanslutningar, som OWASP:s fusklapp nämner vid\nnamn.\n\n**Omdirigeringar som följs.** Den godkända URL:en svarar med en omdirigering\ntill `http://169.254.169.254/` eller till en `file://`-URL, och klienten följer\nden utan att fråga. Bland exemplen i CWE-posten finns ett bibliotek för\nnedladdning av URL:er som följde omdirigeringar till `file://`- och\n`scp://`-URL:er (CVE-2009-0037). Stäng av omdirigeringar, eller behandla varje\nhopp som en ny URL som går igenom hela kontrollen igen.\n\n**Klienten talar mer än HTTP.** Förstår den också `file`, `gopher` eller `dict`\nkan en angripare läsa lokala filer eller få långt mer kontroll över vad som når\nfram till en intern tjänst än ett HTTP-anrop ger. OWASP:s fusklapp nämner just\ndessa bland de URL-typer som ett nytt anrop kan använda. Tillåt bara `http` och\n`https`, och bara de portar som funktionen behöver.\n\n**Två parsrar, två mål.** OWASP:s fusklapp visar hur en och samma sträng kan\npeka på två olika värdnamn. I `http://good.example\\@bad.example` läser en parser\nsom följer WHATWG:s URL-standard bakåtsnedstrecket som avgränsare i sökvägen och\nvärdnamnet som `good.example`, medan Pythons `urlsplit` tar allt före det sista\n`@` som användaruppgifter och returnerar `bad.example`. När en komponent\nvaliderar och en annan hämtar kan de vara oense om vart anropet går. Tolka\nURL:en en gång, och avvisa varje URL vars värdnamn inte läses likadant av alla\nparsrar den passerar.\n\n**Råsvaret skickas tillbaka.** En slutpunkt för förhandsvisningar som skickar\ntillbaka det hämtade innehållet till anroparen gör en attack som bara kunde\ngissa sig till vad som finns innanför, utifrån fel och svarstider, till en som\nkan läsa det. Returnera bara det som funktionen behöver, till exempel en titel\noch en hänvisning till en bild, och aldrig råsvaret, som OWASP:s lista råder.\n\n**IMDSv1 är fortfarande på.** AWS-dokumentationen säger att båda versionerna av\ninstansens metadatatjänst kan användas som standard. IMDSv2 kräver först en\nsessionstoken, som hämtas med en `PUT` till `/latest/api/token` och sedan\nskickas i headern `X-aws-ec2-metadata-token`, och när IMDSv2 krävs\n(`httpTokens=required`) slutar IMDSv1 att fungera. OWASP:s fusklapp kallar\nIMDSv2 ett extra försvarslager som dämpar vissa fall av SSRF, inte alla. Kräv\nIMDSv2 på alla instanser, och rätta applikationen ändå.\n\n**Ett platt nätverk.** När tjänsten som hämtar URL:er kan nå databasen,\nadminpanelen och metadatatjänsten blir varje förbisedd kontroll ödesdiger.\nAnvänd OWASP:s kontroller på nätverkslagret: segmentering, brandväggsregler som\ni grunden nekar intern trafik och loggning av tillåtna och blockerade\nanslutningar, så att ett sökande efter öppningar syns.\n\n## Läs mer\n\n- [CWE-918: Server-Side Request Forgery (SSRF)](https://cwe.mitre.org/data/definitions/918.html)\n  — svaghetsposten: följderna, föräldern ”confused deputy” och de observerade\n  CVE:erna.\n- [OWASP Top 10:2021: A10 Server Side Request Forgery (SSRF)](https://owasp.org/Top10/2021/A10_2021-Server-Side_Request_Forgery_%28SSRF%29/)\n  — varför kategorin kom med, kontroller i nätverk och applikation och fyra\n  angreppsscenarier.\n- [OWASP Cheat Sheet Series: Server Side Request Forgery Prevention](https://cheatsheetseries.owasp.org/cheatsheets/Server_Side_Request_Forgery_Prevention_Cheat_Sheet.html)\n  — listor över tillåtna adresser, anslutning bara till validerade adresser,\n  oense parsrar och webhook-fallet.\n- [OWASP Top 10:2025: A01 Broken Access Control](https://owasp.org/Top10/2025/A01_2025-Broken_Access_Control/)\n  — var CWE-918 står i 2025 års utgåva.\n- [Amazon EC2: Access instance metadata for an EC2 instance](https://docs.aws.amazon.com/AWSEC2/latest/UserGuide/instancedata-data-retrieval.html)\n  — IMDSv1 och IMDSv2, tokenanropet och hur man ser om IMDSv2 krävs.\n- [Python documentation: ipaddress](https://docs.python.org/3/library/ipaddress.html)\n  — `is_global` och IANA-registren som den följer.\n\n\u003chttps://engineer.company/sv/glossary/ssrf/\u003e\n","date_modified":"2026-11-09T21:50:25Z","description":"Så vänder server-side request forgery en servers egna URL-anrop mot nätverket bakom den, varför molnets metadata ökar risken och vilka kontroller som håller.","formats":{"gemtext":"https://engineer.company/sv/glossary/ssrf/index.gmi","gopher":"https://engineer.company/sv/glossary/ssrf/gophermap","html":"https://engineer.company/sv/glossary/ssrf/","json":"https://engineer.company/sv/glossary/ssrf/index.json","markdown":"https://engineer.company/sv/glossary/ssrf/index.md","pdf":"https://engineer.company/sv/glossary/ssrf/index.pdf"},"kind":"page","language":"sv","title":"Vad är SSRF?","url":"https://engineer.company/sv/glossary/ssrf/","version":1}