Tor

Vad det är

Med Tor får den som avlyssnar en förbindelse inte veta vem som talar
med vem. Varje anslutning skickas genom en kedja av maskiner, och
ingen av dem känner till både var trafiken började och var den
slutar. Kedjan väljs av klienten, ett program som heter tor och körs
på läsarens egen dator, och den är oftast tre reläer lång: en vakt
(guard) som klienten återanvänder som sin väg in, ett mellanrelä och
ett utgångsrelä (exit) som öppnar den sista anslutningen till målet.
Klienten bygger kretsen ett steg i taget och kommer överens om en
separat nyckel med varje relä. Sedan lindar den in varje bit data i
ett krypteringslager per steg. Varje relä skalar av sitt eget lager
och får bara veta vilken granne som kom före och vilken som kommer
efter. De kapslade lagren är löken i namnet på designartikeln, The
Second-Generation Onion Router. I vardagligt tal är reläerna
tillsammans Tor-nätverket, tor med gemener är programmet och Tor
Browser är webbläsaren som är paketerad för att använda det.

Data färdas i celler av fast storlek, så ett relä ser en ström av
likformiga block i stället för formen på de ursprungliga paketen.
Flera TCP-strömmar kan dela en krets när deras isoleringskrav är
förenliga. Klienten bygger kretsar både i förväg och vid behov och
tar dem ur bruk efter ålder och användning; en långlivad ström kan
stanna på sin ursprungliga krets, och vissa isoleringsinställningar
tillåter längre återanvändning. Applikationer når klienten via en
lokal SOCKS-proxy, och bara TCP tar den vägen. Designartikeln säger
rakt ut att den inte tunnlar protokoll som UDP. Frivilliga kör
reläerna, och vart och ett publicerar en beskrivning med sina
nycklar, sin adress, sin bandbredd och sin utgångspolicy. Ett litet
antal katalogauktoriteter röstar om vilka reläer som ska listas och
signerar resultatet som ett konsensusdokument, som varje klient
hämtar innan den väljer väg.

Varför det spelar roll

För den som driver en publik webbplats är Tor först och främst ett
faktum om publiken. En läsare som kommer via Tor ser ut att komma
från ett utgångsreläs adress och inte från sin egen, och listan över
reläer är publik med flit, eftersom varje klient behöver den för att
välja väg. En webbplats kan alltså känna igen trafik från Tor och
behandla den annorlunda. Tor Project anser att den som driver en
webbplats har rätt att blockera den, även om projektet hoppas att
det inte sker. Beslutet som återstår gäller vad du gör med de
läsarna: betjänar dem som alla andra, bromsar dem, ställer en
utmaning framför dem eller ger dem en väg in som aldrig lämnar
Tor-nätverket, vilket är precis vad en onion-adress gör.

Det lönar sig att vara noga med vad Tor lovar, eftersom
designartikeln räknar upp vad den lämnar utanför. Den gör inte
anspråk på att stå emot en observatör som kan se båda ändarna av en
anslutning och jämföra tidpunkter och volym, och projektets
dokumentation tillägger att forskarna inte känner till någon
praktisk design med låg latens som klarar det på ett tillförlitligt
sätt. Grundprotokollet döljer inte själva Tor-användningen; broar
med pluggable transports ger fler sätt att maskera den trafiken. Och
Tor krypterar inte den sista sträckan från utgångsreläet till målet:
applikationen behöver egen kryptering för det steget.

Jämfört med ett VPN är förtroendet ordnat på ett annat sätt. En
VPN-leverantör ser både användaren och målet och ombeds titta bort.
I Tor ser inget enskilt relä båda. För de flesta vägar håller
urvalsreglerna isär reläer ur samma deklarerade familj och undviker
som standard ett gemensamt IPv4-/16- eller IPv6-/32-subnät; det
finns dokumenterade undantag och konfigurerbara subnätsgränser.
Priset är latens, eftersom en vanlig utgångskrets passerar tre
maskiner som drivs av frivilliga, så sidor som är lätta och klarar
sig med få förfrågningar fram och tillbaka fungerar bäst för läsare
över Tor. En onion-adress kräver en tor-process och en privat nyckel
att skydda, men ingen öppen inkommande port, och därför passar den
på liten infrastruktur.

Så ser det ut i praktiken

Företagets egen webbplats går att läsa över Tor. Kommandoradssidan
publicerar onion-adressen bredvid ett `curl`-kommando som hämtar
texten i Markdown via en lokal tor-klient. Adressen är med avsikt
vanlig `http://`: en onion-adress av version 3 kodar tjänstens
publika identitetsnyckel tillsammans med en kontrollsumma och en
versionsbyte. Tor autentiserar tjänsten och krypterar kretsen innan
HTTP utbyts. Ett publikt webbcertifikat behövs inte för denna
autentisering av onion-adressen.

En onion-tjänst behövde plats för en tor-process på värddatorn för
företagets publika tjänster från september 2026: en kärna och
ungefär 464 MB användbart minne, där TLS redan terminerades för sju
domäner och en git-forge kördes. Utrymmet för den processen mättes i
stället för att diskuteras, under ett dokumenterat dygn med
stickprov på värddatorn med 512 MB: det lägsta uppmätta tillgängliga
minnet var ungefär 310 MB av de 464, swapanvändningen var 2,6
procent och processorn var i vila 99,7 procent av tiden, så Tor fick
plats bredvid resten.

Integritetssidan beskriver företagets val om att räkna läsare.
Gemini- och Gopher-applikationerna för ingen åtkomstlogg, och deras
dagliga räknare registrerar bara det sammanlagda antalet
förfrågningar. Gopher har också en anslutningslogg i
operativsystemet som innehåller källadressen; den loggen raderas
efter 30 dagar. Företaget säger att det inte räknar något alls över
Tor och inte erbjuder någon inställning för att aktivera det. Det är
ett integritetsval från operatörens sida: Tor döljer läsarens
nätverksadress men hindrar inte en tjänst från att räkna
förfrågningar. Sidan säger att företaget hellre inte vill veta än
kunna veta.

Var det går fel

Namnet slås upp utanför Tor. Ett program som skickar sina
anslutningar till en SOCKS-proxy kan ändå slå upp värdnamnet själv
först, via den vanliga resolvern, och den uppslagningen talar om för
det lokala nätverket och DNS-leverantören vilken webbplats som
besöks. Anslutningen går sedan genom Tor, men målet har redan läckt.
I `curl` skiljer en enda flagga: med `--socks5` slås namnet upp
lokalt, med `--socks5-hostname` lämnas det till proxyn och
utgångsreläet slår upp det.

```sh
i# Resolves the name locally, then connects through the proxy		engineer.company	70
curl -s --socks5 127.0.0.1:9050 https://example.org/
i# Hands the name to tor; the exit relay looks it up		engineer.company	70
curl -s --socks5-hostname 127.0.0.1:9050 https://example.org/
```

Klartext efter utgången. Tor krypterar stegen mellan reläerna, inte
det sista. Utgångsreläet öppnar en vanlig TCP-anslutning till målet
och skickar det som applikationen gav det, så ett
inloggningsformulär som skickas över vanlig HTTP kan läsas av den
som driver utgångsreläet och av vem som helst i nätet bortom det.
Leverera HTTPS för allt som lämnar Tor-nätverket. En onion-tjänst
kringgår frågan, eftersom dess trafik aldrig lämnar nätverket.

En adress står för många läsare. Hastighetsbegränsningar och spärrar
som utgår från klientens adress behandlar ett utgångsrelä som en
enda besökare, fast många använder det samtidigt. En gräns som är
inställd för en person stänger ute alla vars krets råkar sluta där,
och en spärr som en enda missbrukare har förtjänat drabbar dem
allihop. Bestäm medvetet hur utgångsadresser ska behandlas, i
stället för att låta en generell regel per adress avgöra.

Identiteten färdas inuti kretsen. Tor döljer nätverksadressen och
gör ingenting åt vad applikationen säger. En inloggning på ett
personligt konto, en webbläsare med en särpräglad uppsättning eller
ett dokument som hämtar något när det öppnas knyter sessionen till
en person, hur många reläer som än ligger emellan. Projektets egen
dokumentation påpekar att trafiken från applikationen fortfarande
måste rensas på användarens sida. Det är det jobbet som Tor Browser
tar på sig och som en vanlig webbläsare som pekas mot proxyn inte
gör.

Ett utgångsrelä på en hemuppkoppling. Vakter och mellanreläer drar
sällan på sig klagomål om missbruk. Utgången är det ställe som målen
ser trafiken komma ifrån, så klagomålen och en och annan rättslig
förfrågan hamnar hos den som driver den, och reläguiden från Tor
Project säger att man inte ska köra ett utgångsrelä hemifrån. En
frivillig med en enda hemadress kan köra en brygga (bridge) i
stället, ett olistat relä som samma guide rekommenderar för just det
läget.

Att räkna med att UDP fungerar. Röstsamtal, många spel och verktyg
som skickar sina egna DNS-frågor bygger på UDP, och Tor bär bara
TCP-strömmar. Sådana program fungerar inte genom Tor, och ett
program som inte tvingas genom proxyn kan helt enkelt ansluta
direkt, utanför Tor, utan att säga något om det.

Läs mer

  * Tor Specifications — protokollet, vägvalet, katalogen och
specifikationerna för onion-tjänster samlade på ett ställe.

  * Tor: The Second-Generation Onion Router — designartikeln:
kretsar, celler, utgångspolicyer och en uttrycklig lista över vad
designen inte försöker göra.

  * Tor Path Specification — hur en klient väljer vakt, mellanrelä
och utgång, och vilka reläer som inte får dela väg.

  * Types of relays on the Tor network — vakter, mellanreläer,
utgångsreläer och bryggor, med den rättsliga exponering som var och
en innebär för den som driver den.

  * HTTPS encryption and Tor — en interaktiv bild av vad en
tjuvlyssnare ser med Tor, med HTTPS, med båda och med ingetdera.

hDen här sidan på webben	URL:https://engineer.company/sv/glossary/tor/	engineer.company	70
