Byggde anspråk på företagsägarskap från början till slut — en användare gör anspråk på ett företag, en administratör avgör, och ett godkännande skriver om auktoriseringsgrafen som bestämmer vem som får redigera vad.

Situation. En katalog som har byggts upp från offentliga källor har ett strukturellt problem: företagen i den har inte lagt in sig själva. Förr eller senare dyker någon från ett av dem upp och vill rätta sin egen post — och det finns ingen koppling mellan den personen och den posten, bara ett påstående om att en sådan finns. Bevilja det för lättvindigt och en konkurrent redigerar din sida. Bevilja det för långsamt och katalogen förblir fel.

Uppgift. Det måste finnas en väg från ”det här är mitt företag” till verklig bestämmanderätt över posten, med ett mänskligt beslut i mitten och ett spår bakom sig.

Handling. Anspråksflödet byggdes från början till slut, över 108 commits och båda applikationerna. En användare skickar in ett anspråk med underlag; det hamnar i en kö i administrationsgränssnittet; en administratör granskar det och godkänner eller avslår det med en motivering som går tillbaka till den som gjort anspråket. Den intressanta delen är vad ett godkännande gör — det är inte en flagga på en rad. Godkännandet skriver om auktoriseringsgrafen, så att kontot får en verklig relation till organisationen, och det är samma relation som varje behörighetskontroll i plattformen redan utgår från. Spärren är prövningen, inte kodvägen, och ingen funktion behövde lära sig något om anspråk för att respektera den.

Resultat. Företag kan ta över och rätta sina egna poster utan att någon redigerar databasen för hand, och varje beviljad behörighet har en namngiven godkännare och en motivering kopplad till sig. Mänsklig granskning är avsiktligt flaskhalsen; en automatisk kontroll av ett domännamn skulle vara snabbare och skulle ha fel i exakt de fall som betyder mest.